Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat sätt, hvilket jag för några dagar sedan fick höra; men
jag fruktar nog, att det ej gått så lyckeligt och tyst som
detta, och skulle tillgått på följande sätt. Då Hans Maj:t
som vanligen onsdagarne reste efter tiggareaudienser sent
ut till Haga, skulle [han] där i parken på det mest isolé stället
blifva af de utsedde gripen, 2:ne skulle vara för hans
person, 2:ne kaptenlöjtnanten, 2:ne pagen, 2:ne kammarhusaren
och hingstridaren. Han skulle föras, jag vet ej hvart, där
man då haft en rysk uniform i beredskap att påkläda honom,
hvarefter han skulle afföras till Vaxholms fästning att där
såsom rysk fånge noga bevakas. Huru stort rätta antalet
af de då på Beckers värdshus församlade varit, känner jag ej
med visshet, men uppgifves de till 20, och somliga säga, att
planen varit där utanföre attakera och införa [honom] där
för att göra toiletten. Herrarnes plan lärer varit något
omogen, ty mig är försäkradt, att en dispyt emellan 2:ne
af dem, huru man, sedan förvartagningen var skedd, skulle
förhålla sig, gjort att det för den afton blef uppskjutet. För
mig äro äfven de bägge uppgifne, nämligen Hans Gerta (o: Järta),
fordom baron, men sedan Norrköpings riksdag sig kallande
Gerta, och majoren vid Fältmätningskåren Carl Eric
Skjölde-brand, son af öfverste Anders Fredric Skjöldebrand och Pella
Höpken. Säker, att brefvet går lyckeligt till sin destination,
kan jag våga nämna dessa, som i annat fall vore en crime
beskylla folk för en sådan sak, och sedan det är hos Eders
Excellens, vet jag visst, att förtroendet ej missbrukas. Jag
har äfven hört, att kaptenen vid Lifgardet baron Henning
Adam Wrangel varit af det sällskapet och haft sig
uppdraget det kinkigaste af förrättningen.
Det är små händelser i societeten, som man i moment ej
reflekterar på, men efteråt finner orsak till. Nämnde dag säger mig ett
fruntimmer: »Jag känner, att ni är mycket sensible och deltager
uti vänners olyckor eller missöden, och lofva mig, att ni intet
alte-rerar Eder, om ni får höra något; mer kan jag ej säga Eder,
men nämn för ingen det minsta, och fråga mig intet mera.»
Jag, som hört någon ledsamhet vara på bane uti hennes
familj, trodde där blifva något utbrott, och vände således mina
tankar ditåt med föresats att taga alla berättelser tranquilt
och sträckte sedan ut den föresatsen till alla ämnen, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
