Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för idé om honom, att fond är ej god. Torde hända, att
jag fäst mig vid en persons utlåtelse att kalla honom för
onda bettet. Man påstår, att han sagt om sitt memorial
rörande mantalspenningar för adeln, att »det betyder intet,
jag kastar endast fram det för de andra att nosa på», men
ja8f tycker, att han bedrog, ty nosen fastnade, och de andra
sparkade. Den långa vindthundsfiguren fick dock nu någon
relief, och annat kunde man ej gifva honom, ty penningar
och befordringar hvarken behöfver han eller ville han hafva.
Kommerseråd Arfwedson och professor Schulzenheims
kommendörskap af Vasa finner man ej underligt, men åt
öfverste Schönströms skrattar man grandement. Man finner
hans merit att hafva disponerat fru Örnskiölds och fröken
Berchners bruksegendomar till sin stora nytta på ett utmärkt
sätt belönt.
En mängd små riddare äro af alla ordnar nämnda, och
som jag intet kan minnas dem, har jag svårt yttra mig
om les individus, äfven som jag förbigår befordringarna.
Uti allt synes dock, som den västra armén ej blifvit lottlös.
Vid Serafimerorden är den femte öfverofficianten tillökad,
nämligen banérförare, och därtill utnämndes öfversten baron
Wilhelm Bennet. Hans Maj:t behagade i nåder yttra, att
man funnit ett gammalt dokument, hvaruti ett ceremonial
är, som konung Magnus Ladulås följt vid inrättningen af
Serafimerorden, och däraf tagit anledningen till dettas
upp-lifvande. Hans Maj:t ville utan kassans kostnad låta
förfärdiga ett dylikt hvitt banér, försedt med ordens valspråk,
och det kommer att uti alla ordensprocessioner bäras. Så
snart det var fråga om ett dylikt manuskript, så tog jag för
afgjordt, att baron Stierneld därmed gjort sig angenäm, ty
sedan kapitlet, som man väl kunde förmoda, ej hade något
däremot, yttrade Hans Maj:t sig till honom, att han
förväntade med det första på den lofvade afskriften in extenso;
ty det lärer endast varit ett utdrag däraf, som han någon
gång lemnat förra konungen, och hvilket Hans Maj:t nu
funnit i hans portfölj. När frågan var att dekorera gr ef ve
Jacob De la Gardie för landtmarskalkskapet uti Pommern, så
lärer kung Gustaf IV Adolph tänkt på detta, men det blef
då ändradt. Hans excellens må tro, att den store Bennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
