Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rapporter från expeditionen till Västerbotten; förlusterna och befälet;
klander mot västra armén; Hertigens af Augustenborg svar; kurir från Stedingk;
Gustaf Löwenhielm; anekdot från Riddarhuset; enskilda nyheter; väderleken och
årsväxten.
Vendelsö den 3 September 1809.
De rapporter, som avisorna nu sednast meddelat, äro af ett
innehåll, att något hvar börjar blifva modfälld. Hos mig
var alltid den räddhåga, att man litade för mycket på vår
styrka och för litet på fiendens. På det hela finner jag
rapporterna besynnerliga, och var ej besynnerligt uti att
embar-keringen, som i bihanget i går till avisen omtalas, kunde
gå så tran quilt och med ordning, ty då ingen fiende var efter
dem, ser jag intet, som hindrade ordning, så framt vi ej
själfva varit konfysa. Fienden retirerar norr ut, och man
synes göra sig hopp, att han ej återkommer; men önskeligt
är, att han ej rekylerar för att komma med mera eftertryck
åter.
Vår förlust är kanske större, än man ännu rätt känner.
Bland dödsskjutne är majoren af gardet grefve Tönnes
Wran-gel, som ömmar både mig och andra dess vänner. Det skedde
knall fall. Hans fän drik, en ung grefve Schwerin, prästen
Schwerins och Louise Petersens’ son, blifver blesserad i låret,
faller, ropar: »Grefve Wrangel, för Guds skull sauvera mig,
att jag ej blifver fången.» Han tager och bär honom ett
stycke bort, men tröttnar och lägger ned honom på marken
Som han reser sig, kommer en jägarekula, går genom
hjärtat, han faller ned, och Schwerin vet alldeles intet orsaken
till fallet, förrän han får se blodet strömma och att han är
död. En kapten Talén af Lifgrenadiererne blifver skjuten,
och hans son står bredvid honom, blifver blesserad i benet,
faller ned på sin fars döda kropp, som han ej visste var död.
Sådana händelser äro högst ömmande.
Jag ryser, när jag tänker på hela detta kriget och hvad
mängd af käckt folk blifvit offer för nycker och oklokhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
