Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landshöfdinge nämnd, länet dessutom fattigt, har under dessa
oroligheter varit mycket betungadt och är nu sig själf
lem-nadt. Man påstår orsaken den, att man vill tvinga den i
Carlstad varande landshöfding Wibelius, som miste Kuopio
län och nu är där, att lemna detta bättre län, som herr
Adler-sparre nödvändigt vill hafva, för att emottaga ett sämre.
Wibelius har nyss etablerat sig där och vill intet därifrån.
Dessutom går här generallöjtnanten grefve Johan Adam
Cron-stedt med en uti affärer erhållen, ännu öppen blessyr, som i
Finland förlorat regemente, boställe och egendom, söker ett
län, men det allt blifver förglömdt, efter herr Adlersparre vill
hafva ett län. Jag vågar knappt yttra mina tankar, men tror,
att han blifver för länet en plåga i anseende till sin allians
med värmländska knapar, och man skall ställa sig in med en
ny släkt, som säges där vara tämlig betydande.
För min del tycker jag alla värmländingar se grötmyndiga
ut, dock biskopen Bjurbeck undantagen, som måste vara som
biskopen fordom i Laodicea, hvarken varm eller kall; ty jag
hörde för ett å två år sedan honom märkeligen omtalas för
ett herdabref i sitt stift, där han förböd prästerna att i sina
predikningar och prästerliga utöfningar nämna ordet kärlek.
De arma Guds ords tjenare kommo i en stor förlägenhet, då
de skulle anföra vissa skriftenes språk, där kärlek omtalas,
ty då fingo de ändra både Septuaginta och alla biblar, där
sådane förekomma, såsom till exempel: tron, hoppet och det
biskopen förbudit oss nämna öfverskyler allt.
När jag rätt besinnar innehållet af mitt bref, så bör det
falla Eders Excellens besynnerligt, att jag hoppar ifrån civil
och militär till det prästerliga, men jag vet ej, huru det
kommer till, att tankarne så löpa; förmodelig efter den, som förer
pennan, är vindig af sig, fast han ej vill synas vindtbeutel.
Ännu är intet mig bekant om det kungl. herrskapets afresa
från Gripsholm, som dock nu ibland omtalas. De skola må
väl och sjmas vid godt humör. Kammarfrun Raab har nu
lemnat de små prinsessorna, och hon berättar, att prinsessan
Sophie gråtit mycket öfver hennes bortresa. Hon skall äfven
säga, att då hon tagit afsked af konung Gustaf Adolph, har
han varit rörd till tårar. Jag vet ej, om man mycket kunde
räkna på dem i världen. — I hennes ställe är en tjock fuler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
