Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get af Konungen hitföra Prinsen, och den sednare endast
sänd med de svenska ordnar, och därföre var så befalldt.
Några andra remarquer gjorde jag, som fants mindre
betydande, och således gick jag min väg och var ifrån början ej
med. När nu ceremonielet var tryckt, frapperades jag straxt
af att se Konungens ståndsdrabanter ikring riksmarskalkens
vagn, då han ej åkte i hofvagn. Man sade mig, att det var
på särskild befallning, och var således ej annat än gifva vika.
— Uti § om hvilka, som skulle vara närvarande hos
Drottningen vid hans ankomst, saknade jag Hennes Kungl.
Höghet Prinsessan, som alldeles intet var nämnd, men jag
bekänner, att jag därom ej gjorde anmärkning.
Vid den presentation, som skulle ske hos Drottningen,
lärer grefvinnan Fersen påstått, att Hennes Maj:t endast skulle
presentera excellensfruar och öfverhofmästarinnan, men
grefvinnan Fersen de andra till hofvet hörande personer. Som
dylikt sker dans 1’intérieur, har jag mig ej det noga bekant
och kan ej döma därom, men nu vet jag, att de kungliga
presentera alltid sina hofdamer för kungliga och försteliga
personer; och som Hennes Maj:t nu ville göra det, tog
grefvinnan Fersen sitt parti att göra sig sjuk och [ej] vara
synlig. När hon sedan blifvit för Prinsen presenterad, vet jag
intet, men hon var både på hyllningen och spectaclet. —
Trängseln i matsalen vid publika spisningen öfvergår all
be-skrifning. Nyfikenheten att få se Prinsen hos bägge könen
var väl hufvudorsaken till en stagnation i dörren från
Audiensrummet, men nästan ingen dam découragerades af den,,
utan knuffades duktigt.
Excellensfruarnas antal var så ringa, att de intogo endast
de tabourets, som stodo närmast audiensdörren, och de
damer, som stannade bakom dem, hade ej den fattningsgåfva
att gå bakom pagerna och hofmarskalkarne för att ställa sig
på andra sidan, där man hade mycket godt rum och kunnat
lemna de andra utrymme. Jag undrar mindre däröfver, efter
pluraliteten äro så nykomna, att de aldrig sett en publik
spisning, men att de, som förr varit med, [ej] kunde gå åt högra
sidan och få andra med sig, som gjorde trängsel bland de
vakthafvande damer, är för mig en gåta.
Jag vill intet upphålla mig vid alla de stöflor och sporrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
