Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kavalleri gå oupphörligen. Endast västra slottshvalfvet är
öppet, hvarigenom man får gå, men på yttre borggården och
uppe ikring Slottet får ingen stanna.
Nästan öfver allt utströs paskiller och gemena skrifvelser,
och ett pris af femhundrade riksdaler banko är utlofvadt till
den, som kan upptäcka någon, som utströr sådane. Hvar
soldat, som kan upptäcka någon, som velat besticka eller
förföra honom, får genast 30 rdlr banko, då han aflemnar en
sådan. På den räkning lära de redan fått flera, ty penningar
hafva från början varit i spelet; men ingen tror sig ännu
känna, hvarifrån de kommit. I förgår påstås, att tvenne
blifvit häktade, som begärt af soldater få köpa patroner. Den
ena soldaten säges hafva sålt 12 patroner och fått dem
betalte, men genast, sedan handeln i all tysthet och förtroende
var gjord, fört honom till vakten och låtit visitera honom
samt framlagt penningarne; den andra har gjort kortare
process och genast gripit personen.
Man säger en mängd kvinnfolk vara uti detta spelet; man
bör väl ej döma det af den mängd, som var ute kring gatorna
den olyckeliga dagen, men nog var antalet af nyfikne då
stort, och påstås, att man sett dem köpa och få af grefve
Fersens kläder, som de lagt i sina rédicules. Med mina egna
ögon såg jag en half timma efter, sedan han var expedierad,
välklädde karlar gå framför mig och visa flikar och remsor
af hans kläder och med glädtiga ansikten beskåda och
jämföra sin trofé. Hans kropp har varit faseligen illa åtgången
och låg ännu mot aftonen öfverhöljd till allmänt åskådande
på Rådstufvugården, utan [att] polisen vågade taga bort den.
Det lärer ej skett förr, än sedan man uti Kyrkobrinken
nödgats skjuta skarpt i högen, hvarigenom liten räddhåga
uppstod. Det, som är och förblifver en obegripelighet, är det,
att saken tilldrager sig uti närvaro af en bataljon af
Lifgar-det, som står i carré på Riddarehustorget, och generaladjutanten
Silfversparre själf förer den olyckelige vid sin sida, och inga
steg göras till sauverande. Om den ena förlorat hufvudet,
synes som någon befälhafvare kunnat göra ett steg; med ett
ord, man förlorar sig uti åtankan af allt detta, och jag önskar
att kunna glömma det.
Eders Excellens känner ganska väl, som något hvar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
