Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småbord eller tallrikar på knä etc. artiga attituder. Som jag
har min gamla vana att, innan jag reser i en hofceremoni,
där fråga är om osäker tid [att] vara i köld, förtära något
hemma, så behöfde jag intet, utan besåg apetiten, dock utan
förundran, efter jag känner det goda folkets vana.
Vid pass klockan 12 satte man sig i marsch. Prestaf för
liket var öfverstekammarherren friherre Hamilton, som åkte
i hofvagn med 6 hästar. Rikshärolden med sina officianter
åkte i en med ett par, därefter kom jag i en med ett par
och förde på en dyna riksmarskalksstafven. Vid uppropet
nämndes, att en hofjunkare skulle vara mig följaktig, men
den syntes intet. Öfverstekammarherren med en stor blå
kappa och hatt på hufvudet i vagnen förundrade mig något,
det bekänner jag, efter han eljest har god takt. Jag var väl
underklädd och behöfde således intet kappa, och när han vid
kyrkdörren såg mig, chapeau bas och utan slängkappa, satte
han sin hatt i fråga, som jag rådde taga af. Oaktadt
eko-nomistallmästarens kringlöpande på yttre borggården och en
hes fodermarsks väsende med ett papper i handen, som jag
tror han ej kunde läsa, var en sådan oordning med
stallvagnarna, att jag stod tillräckelig tid midt för högvakten, innan
den vagnen anlände, som jag skulle hafva, och ordensvagnen
med 6 hästar, som bort gå framför liket, kom strax efter
det. Kistan.bars af lifdrabanter. De voro 16, ty kistan har
varit faselig tung och var oformelig stor, emedan hon var
af ek och gjord till foder för den, som kroppen låg uti och
hvilken öfver sommaren stått i en med bräder fodrad
jordgraf i trädgården på Steninge. Öfverstekammarjunkaren
grefve Oxenstierna var prestaf för sorgfolket, och
ordenskanslern anförde serafim. Som han ej äger någon ekipage,
hämtades han med en hofvagn, bespänd med 6 hästar.
Uti kyrkan hade man släppt in så mycket folk, mest
kvinnfolk och tross, att där knappt var rum för processen. Till
detta tidehvarfs eftertanka hörer, att man vid kronprins Carl
Augusts begrafning uttagit utur kyrkan alla de af
valnöte-träd apterade bänkar, som drottning Ulrica Eleonora den
yngre skänkte; men kyrkan har ej sedan blifvit satt uti
ordning, utan de nakna trädbänkarne stodo där huller om buller.
Ty denna konungarnas begrafningsplats nyttjas nu, sedan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
