Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som opinerat för uniformen. Jag vill hoppas, att denne
herre förstår sig bättre på lagen än på etiquettes, och i
samma tanka är jag om justitiekansleren, som är kommendör af
Nordstjerneorden och nevö till grefve Fersen, men dock var
i sin broderade uniform, svarta underkläder, ändtelig ock
stöflar, det förstås i denna upplyste tiden. Han fick äfven
litet påskrifvit af en viss tunga, som aldrig kan tiga.
Klockan 2 var man utur kyrkan, där procession vid dörren
skilj des åt. Murray hade redan predikat hälften af sin
predikan, när den sista delen af processen var i kyrkan.
Nu borde jag väl sluta med att vidare anföra om
begraf-ningen, men jag fant en eller annan person för sin rang där
buden och närvarande, som jag ej velat byta med, och ibland
dem högste ombudsmannen, hvilken vid uppträdet den 20
Juni var på Riddarehustorget, och det finnas de, som påstå,
att han yttrat de orden: »Nu går det för långt.» Jag bör
af bryta hela denna berättelse för att ej gå för långt uti mina
reflexioner och gör det nu äfven.
Uti mitt förra [bref] hade jag den äran nämna, att Deras
Maj:ter och Deras Kungl. Högheter voro på Nytta och Nöje.
Man påstår, att den fransyske ministern d’Alquier gjort hans
excellens Oxenstierna en ample compliment öfver epilogen
och hans kännedom af språket. Den blef ganska väl spelt,
och onekeligen var hoffröken Sophie Silfversparre den, som
spelte bäst, och hennes röst är ganska vacker i det, som var
att sjunga. Brukspatron Lorichs’ dotter, fröken Amalia
Lorichs, var äfven rätt intressant jämte amiral Stedingks
stjufdotter, fröken Hierta. De prononcera språket som infödda
fransyskor. Grefve Adolph Schwerins grefvinna, född
Ram-say, var Clio. Emot språket har jag intet att säga, men
hennes gestes, att mycket höja på tåändan och för mycket
fäkta med armarna, gjorde hennes spel mindre behageligt.
M:lle Arppe var Terpsichore och dansade charmant, men är
intet vacker. På det hela var det alltid ett vackert
spec-tacle, och föreställer jag mig, att Kronprinsen varit nöjd
därmed. Hans Maj:t, som vid ankomsten syntes mycket matt,
upplifvades synligen. Vid bortgåendet följde Kronprinsen
med honom utan kappa och gick nästan baklänges trapporna
utföre för att understödja Konungen. De äro branta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
