Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stycken ur en teckning af finska kriget
åren 1741 och 1742.
Årtalet, vi nu skrifva, säger oss, att ett helt sekel gått
bort, sedan elåndighéteö af det krig, som lemnat ämnet för
närvarande afhandling, nådde, jemte sitt slut, sin höjd: t}- det
verkliga priset, för hvilket freden köptes, var ingenting mindre
än Sveriges åt den mest lofvande bortstegrade spira. Det är
icke sådana minnen, nationerna utvälja till firandet af sina
jubel-högtider, och de stunder, häfdatecknarn använder på deras
behandling, äro ingalunda hans lyckas högsta. Såsom olycksbuden
i sorgespelen nalkas han dem med tunga steg. Han nödgas ju
skrida till en obduktion af liket af den svenska äran, bråddöd
under svenske mäns egna händer: också kan ett folks, liksom
den enskildes, ära aldrig af främmande hand ohjelpligen
mördas. Det bör gerna förlåtas honom, att han helst med stolt
glädje dröjer vid teckningen af de tider, då denna ära växte så
hög och stark, att hon tycktes göra det djupa, hastiga fallet
omöjligt. Likaledes kan det ursäktas, om han ej har mod att
nöta bort sin förmåga på föremål, som erbjuda så föga utsigter
till nya segrar åt den historiska konsten. Men utan ursäkt vore
han, ifall han skyggade tillbaka för sin pligt att med trohet
framställa äfven de dystrare sidorna af sitt fäderneslands häfder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
