Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de flerfaldiga svårigheter, af hvilka en teckning af
dét år 1741 begvnta finska kriget mötes, är ingen större än
iakttagandet af nämnde regels förra hälft. Handen kan dervid
ledas endast af sorg eller harm. Och då denna senare känsla
vet hugna sig sjelf med anspråket att gälla såsom uttryck af
glödande patriotism, kan det ej väcka förvåning, att de Heste,
hvilka nämnt något om detta krigs tilldragelser, ej tvekat i valet.
De, hvilka bedöma historiska händelser efter utgången, kunna
ej ti 11 hakahål la sin förbittring och de, som vid sin dom afse
utförandet, än mindre. Äfven den allvarligaste föresats att med
oväld förfara äfven tyrar att stranda på blindskär af icke vanliga
hinder. Då ifrågavarande händelser först upphöjdes ifrån
föremål för handling till sådana för tanken, vilseleddes denna af de
häftigaste lidelser, som kunna genomstorma mennisköhjertat.
Somliges partisinne sökte i fäderneslandets missöden och
förnedring segrar, vunna åt sin förutseende klokskap eller öfver
motståndare, som kommit på skam. Andra sträfvade att
öfver-rösta genljuden af sina egna, ej långt förut högt förkunnade
förhoppningar och uppmaningar, genom, om möjligt, än högre
ut-taladt ogillande deraf, att man satt tro till de förra och lyssnat
till de senare. Icke få voro dessutom de, hvilka sågo sig
tvungne att, med förtvifians yttersta skarpsinnighet, söka
af-värja den bödelsbila, som mättades af blodtörstiga landsmäns
bänder mot hufvuden, hvilka ansågos alltför varsamt halva blifvit
hägnade undan iiendens kulor. Frestelsen för den gamla svenska
förmågan att vältra skuldbördan af egna förseelser och onda
dåd på andras axlar var alltför stor och lockande, för att icke
de djerfvaste omkastningar sirulle vedervågas äfven i detta
hänseende. Misstroendet medborgare emellan för onda afsigter var
våldsamt redan före olyckan. Denna, Stegrad till otrolig höjd,
ådagalade, att äfven misstanken kunde ännu högre stegras. Först
hade detta misstroende likväl endast söndrat enskildes sinnen
från hvarandra. Men nu trängde det sig fiendtligt äfven emellan
de nationer, hvilka då ännu tillsamman utgjorde Svea rike.
Tydligare än någonsin förut under flere hundra år begynte
dessa folk nu märka, att någonting annat än Bottenviken skar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
