Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverhöljdes af dy. Man begynte tala mycket på deu tiden om
konjunkturer, af hvilka lycka eller fall. medgång eller nederlag
skulle bero. Dessa konjunkturer söktes ock upptäcktes, med
bäfvan eller hopp, på de mest olika liåll och i oändligt skiftande
omständigheter. Men alla hade de ett. gemensamt med
hvarandra. De flyttade tron på hjelp från menniskans inre och
nationens egen kraft, samt förströdde den på främmande botten,
livarom man medgifvit nog mycket, då man erkänner, att den
lika lätt kunde hålla sina löften, som svika dem. Älven i forna
tider hade Sverige och dess störste konungar byggt sina bästa
förhoppningar på en grund, som låg utom dem. Men denna grund
var — Gud. En annan tid hade kommit också i detta
hänseende. När den fromme, mångbepröfvade karolinen
öfverste-löjtnant Coyet röstade sålunda: Jag råder på mitt samvete till
krig. — Det är syndigt att förlita sig på kött och blod; men
äfven klcnmodigt att förskräckas för ett fallande blad. I
Herrans hand står vår hjelp och tröst",*) då inöttes hans tal af
mångens medlidande eller förakt. Hjeltar, som på intet annat
sätt hvarken ännu visat eller sedermera visade sitt mannamod,
röjde nu detta i sådana yttranden, som dessa: tOm vår Herre
nu allenast ville vara neutral, vore man säker om all åstundad
seger och framgång"**). Att det svenska folket likväl ännu
kunde taga sina bevekelsegrunder ur sitt inre, visade sig i deu
heroiska förbittring emot dem, li villiä, med eller utan skäl, miss-
*] Öfversigt af Svenska Historien under den sista Frihetstiden
af J. H. Stöver, pag. 212.
**) Sverige under Ulrica Eleonora etc. pag. 139. Hur
annorlunda ljuder ej Gust. Mörners svar, midt igenom Pultavas åskor.
Då Rehnskiöld. ridande mot honom, såg Mömer, ehuru endast
subat-tex-n officer, kommendera Jönköpings regemente, frågade han med
vanlig, otidig hetta: Hvart tusan har regements-officerarene tagit
vägen? Mömer svarade: de äro dödskjutna eller blesserade. Da
sade Rehnskiöld: Hvarföre tusen d—r är Ni intet sä med? ,.Nej!“
genmäl te Mörner, min gamla Mors förböner ha nedkallat Guds
beskydd öfver mig och derföre lefver jag, och har den äran
kommendera detta regemente, som gjort och skall göra sin skyldighet såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
