Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tilläts honom att efterkomma utgifvarens önskan, gjorde
glädjen öfver bifallet än större. Väl skola uttrycken för min
tacksamma känsla icke hinna fram till lagunernas strand och
skulle kanske redan nu icke mera tiima sitt föremål ofvan
densamma. Ty han, som så väl kunde erinra sig den tid, då lians
stolta fädernestad, hägnad af det vingade S. Marcuslejouets ram,
senast hette fri, och den, hvari denna frihet genomstacks af
Na-poleons unga hjeltesvärd, hörde kanske ej mer det glädjedruckna
frihetssorl, hvilket nyss uppsteg från Canale Grande till det
em-betsrum, hvari han så Härdlöst och stilla under ett
halftårhun-drade verkat. Med honom har kanske redan försjunkit i grafven
det i de minsta detaljer gående vetande, som ingalunda
inskränktes endast inom murarna, af hvilka de
pappersmonumen-ter, han vårdade, omslötos, och ur hvilka lian så beredvilligt
öste ut åt hvar och en, den der hade lust och beliof att deraf
liemta något. Ty detta vetande, iusamladt midt ibland och ur
de, millioner fakta bevarande, dokumenter, af hvilka den åldrige
väktarn omgafs, var och förblef äfven så länge han lefver —
eller lefde — blott en tradition, som ined honom faller bort
ifrån det förminskade måttet af menniskomas kunskap. Ännu i
denna stund sväfvar för utgifvarens blick det milda, resignerade
småleende, hvarmed han visade tillbaka den vänliga
uppmaningen att före sin bortgång testamentera hufvudstyckena af sin
insigt och erfarenhet åt kommande generationer, i det han
sammanfattade sina minnen uti en volym, genom hvilken han ej
minst skulle hafva riktat det förrådshus för forskning, som han
sett under sin tid så betydligt förökas. Sinnesstämningen, som
föranledde hans vägran, var dock himmelsvidt skild ifrån deras,
hvilkas hemska lefuads- eller dödsmaxim uttrycker sig i det
nihilistiska språket: apres nous le déluge.1’ Men den, hvars
erfarenhet och sakkännedom insamlats uuder tider och
förhållanden, de der låta det synas såsom en förunderlig inkonseqvens,
att man icke till bibliotekarier användt så boksynte män som
de, hvilka af araben Omars förtroende sägas hafva emottagit
uppdraget att på ett eget sätt bevara boksamlingarna i
Alexandria från otidig forskning — eger den ej rätt att, hellre än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
