Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land och sjö. Men glansen af det gryende ljuset, ärans
mor-gonrodnad, erkännandet deraf, att det finska folket med
obruten kraft burit bördor, under hvilka hvarje annat skulle dignat
nedér, — föllo de också, i rättmätig fördelning, öfver det
sargade, halftförblödda landet? Långt derifrån. Broderlotten af
lidandet hade blifvit kastad på det finska folket: broderlotten
af ära föll på det svenska. Till sin nöd hade Finland
uteslutande besittningsrätt; men dess förtjenst uppslukades i
historien af det herrskande landets allt öfvervägande anspråk. När
mensklighetens ande böjde sig vördnadsfullt för Sveriges stolta
ära, togs det ej i beräkning, att det ej var Sverige ensamt,
utan hvad som den tiden hette Sveriges rike, som hade med
sitt hjerteblod fostrat denna ära. Detta måste så vara:
boskillnaden mellan det, som tillhörde Sverige och det, som
uteslutande tillhörde Finland, hade ännu då hvarken våldsamt eller
på fredlig väg gått för sig. Yi klaga således ej deröfver: men
det kan dock vara hög tid att omsider anmärka den ojemna
fördelningen. Anförandet af ett enda faktum skall förslå till
att ställa fram i klarhet, livad vi här antydt. Af de skaror, med
hvilka Carl NII improviserade segren vid Narva, hade Finland
uppställt hälften. Höres det väl ett ljud, som går igenom
häf-derna med högre klang än: segern vid Narva! Men sätter
den klangen lika musik åt namnet Sverige och åt namnet
Finland? Hvem vet väl ens deraf, att detta kunde vara rättvist?
Det var ju svenskarne, som segrade vid Narva. Så är och
förblir det. Men försoningen af denna skenbara orättvisa emot
Finland ligger dock kanske deri, att Sverige och icke Finland
hade födt till sina skarors förare en pilt, hvars svärd ensamt
vägde mer i segerns vågskål än dessa skarors alla. Ifall ej
Carl XII:s vulkaniska genius liade kastat in i seger dessa
finska kämpahopar, hvilka han ej kände, dem ej ens hans öga
sett, innau han beslöt att med dem vedervåga det omöjliga,
skulle de strådöde vissnat bort eller förgåtts i strider lika
namnlösa, som, med några få undantag, de finska hjeltar äro och
för-blifva sjelfva. hvilka med sina svärd höggo inskriften: odödligt!
vid namnet Narva. Om det är sant, att ^härföraren ensam vinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
