Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förd text berört denna skrifvelse, beledsagar publikationen af
densamma xned efterföljande not:
Datum funno vi ej uppgifvet, men innehållet gör det sannolikt,
att detta bör vara 1571 eller början af 1572. Tv freden i Stettin
nppgifves såsom redan ingången, och detta skedde, såsom bekant
iir, mot slutet af 1570. Med den biläggning af Frankrikes inre
oroligheter, hvilken omnämnes, menas sannolikt fordraget i S:t
Germain-en-Lave, afslutadt d. 8 Aug. 1570. Carl lX:s äfvenledes omtalade
förniul-ning med kejsar Maximilian II:s dotter Elisabeth försiggick i No v.
samma år. Den svenske konungen vet deraf, att den frausyske
beslutat gifva sin syster åt Henrik af Navarra; men blodbröllopet i Paris
hade icke ännu skänkt hans skuldbelastade samvete den trösten, att
äfven det södra Europa hade mer än en bloddracken tyrann, som
gjorde honom första rangen bland sådana stridig. Han tror sig
ännu kunna förstås, då han talar om frid och försoning med en
regent, som med mordfacklan i hand var ämnad att upptända åt sitt
folk en illumination. i livars hemska glans hans bild framstår med
en dysterhet, mot hvilken sjelfva Neros skaldiska anletsdrag,
återspeglade af Roms brand, ljusna i mildhet. — Vi tillåta oss att lasta
läsarens uppmärksamhet uppä den synnerliga märkvärdigheten af en
del utaf detta dokument: den näml., h väreet Johan med politisk
siareblick genomskådar moskoviternas trånande törst att framtränga
till stränderna af Baltiska hafvet. Gustaf Adolf var således ej den
törsta svenske regent, som gjort sig klar reda för faran, hvarmed
denna törst hotade dem, hvilka tidigare lägrat sig vid besagde
vatten. Såsom vi ofvanför sett. var denna blickens klarhet fullkomligt
tagen från Carl XII. Samma Sverige, som sedermera lärt sig frukta
allt, visste på länge, sedan det dikterat Westphaliska freden, ej att
frukta något.“
5—7. Skrifvelser: af Gustaf II Adolf, daterad den 25 Mars
1G21 samt af Carl XII, af den 8 Januari 1707, äfvensom af hertig
Carl af den 7 September 1792, alla på latin och till Venedigs högste
myndigheter. Det första och det tredje af dessa bref beledsagas af
Cygnaeus med noter, hvilka här intagas. Noten till brefvet från
Gustaf EL Adolf, som erbjuder den i trångmål varande venetianska
republiken sina tjenster, är aflattad i följande ordalag:
„Ett noblare bret än det ofvanstående mottog väl Venedig
aldrig. Hur förunderligt måste det väl hafva synts for den stolta
Republiken, som var van vid böner om hjelp och råd, att emottaga
anbud om hägn och beskydd af en ung furste, hvars rykte ännu då
endast svagt ljudande trängt öfver nordens gränser! Men efterverlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
