Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för afgjordt, att om den allmänna opinionen roat sig med att
slösa på Klercker en reputation af blodig krigshöfvitsman, utan
att man till stöd för meningen kan åberopa en enda af honom
utförd lysande bragd, så iir Klingspors obeskrifliga eländighet
det förstoringsglas, hvarunder den andres rykte vuxit till dess
nuvarande betydliga dimensioner.
Man skall sannolikt i detta omdöme om den finska härens
sista general en chef sakna tillbörlig pietet. Men vi hvarken
kiinna eller erkänna i en historisk afhandling någon annan
pietet än den emot fullt konstaterad sanning. Man må skänka oss
anledning att beundra de bedrifter, genom hvilka Klercker
gif-vit vingar åt det icke vanliga krigarrykte, som hittills
uppburit hans minne, och vi skola vara förtjuste öfver att högt få
instämma i hans lof. Men vi förstå ej, att eu god vilja, som
vanligtvis förslår, då man önskar finna en oerfaren och oförsökt
yngling prisvärd, kan räcka till att grunda en åldrig militärs
krigarerykte och ännu mindre hans rykte såsom fältherre. Oss
är ej obekant, hvad som blifvit räknadt general Klercker till
högsta förtjenst, och vi hafva här redan mer än en gång syftat
derpå. Då vid början af kriget en icke obetydlig styrka af
finska arméen sammanstötte vid Tavastehus, yrkade flera bland
dess befälhafvare och i synnerhet den man. som är närmaste
föremålet för vår afhandling, Gripenberg, med stor ifver derpå.
att man skulle skrida till hastigt anfall mot deu icke särdeles
öfverlägsna, dersammastädes samlade fienden. Klercker, som
var en ärans man och som insåg, att det var det sämsta sätt
att försvara ett land, 0111 nian utan svärdsslag lemnade det till
pris åt den förste, hvilken utsträckte sin hand derefter och sin
fot derpå, lät, ehuru under mycken själs vån da, af sina
underlydande män öfvertyga sig derom, att det var hans skyldighet
att göra — sin skyldighet. Detta var visserligen ganska
beröm-värdt, men i det hela dock icke någonting mera, än man kunde
begära af livar och en, som ville gälla såsom menniska —
Klingspor kan således härvidlag ej komma i beräkning. Men
hvad, som länder Klercker till ännu högre berömmelse, är den
omständigheten, att när han engång hunnit fatta sitt beslut, stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
