Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kriget dittills haft, närmare hennes graf. Stridernas tid var
förbi*); konventionernas var deremot kommen. Klingspor hade
äran af deras uppfinning. Man har icke räknat honom särdeles
till last de premisser, han i detta hänseende uppställde uti
Lochteå. Men när general Gripenberg nödgades i Seivis
kon-trasignera den slutsats, som med orubblig konseqvens hade
utvecklat sig ur dessa, slogs ett förfärligt larm, liksom om något
skulle hafva tilldragit sig dii, hvilket låg bortom gränsorna för
alla menskliga kalkyler.
Vi hafva hunnit närmare cslutkatastrofen", men äro ännu
icke framkomna dit. Vi sökte visa, huru den kunnat, icke
af-böjas, men likväl hindras att inträffa under de nedtryckande
företeelser, som så sorgligt karakterisera densamma. Vår
framställning skall längre fram söka utveckla den stora mängd af
tillhopastötande momenter, hvilka på ett sällsamt, kanske dittills
aldrig i historien spordt sätt sammansvuro sig att åstadkomma
den finska härens upplösning, och som snodde sig till en
gordisk knut, hvars sönderhuggning knappt ett Alexnnderssvärd
kunnat verkställa. Man har hittills betraktat den af general
Gripenberg ingångna konventionen abstrakt, såsom endast en isolerad,
från sammanhanget med det hela lösryckt, fristående militärisk
handling. Man har i lemningarna af den hårdt pröfvade finska
arméen velat se icke en förening af personer, beg&fvade med
menskliga känslor, tankar, rättigheter och anspråk att såsom
menniskor respekteras, utan blott ett aggregat af oberättigade
krigsmaschiner, hvilka bordt finna sin högsta tillfredsställelse
Detta gällde dock sist den af Sandels anförda kåren. Ehuru
redan allt begynte svigta. stod han och lians män — denna Arthurs
tafelrund, tätt sluten kring sin djerfve höfvitsmau — orubbeligen
fast, ieke sägande, men antydande genom handling: inpavidum
ferient ruinae’ Äfven de styrkte med sitt- exempel vår sats angående
den underbara lifskraft. som ur den iosterländska marken strömmar
till krigarens hjerta. — Kär historien om dem genom seklerna
förflyktigats till en folksaga, skall den diktande inbillningskralten hafva
föga att tillägga till den ära, de i verkligheten tillkämpade sig.
Men hon skall dock skymta 1’ram i mer än mensklig storlek: i
lieroemes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
