- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 1. Historiska arbeten. Första bandet /
177

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lättfärdigheten sönderslitna sammanhanget mellan öfverväldigande
orsak och oundviklig verkan. En hvardaglig förmåga som den,
hvilken står till vår disposition, förslår, hoppas vi, dertill, ifall
den understödes af eftertanke och en under den närmaste ytan
trängande forskning.

Mellan generalerne grefve Kamenski och friherre
Adlercreutz ingicks den 19 November 1808 i Olkijoki en konvention,
som dagen derefter gillades af de mot hvarandra kämpande
arméernas öfverbefälhafvare grefve Buxhoewden och general C. N.
af Klercker. Denna öfverenskommelse var ingenting mindre än
en ycommencement de la fin”, för att låna ett uttryck af den
skarpt förutseende politikern Talleyrand. Konventionen erkände
den sak, för hvilken finska bären dittills kämpat: sitt
fäderneslands, vara en förlorad. Liksom af en störtsjö, som kastar den
till stranden sträfvande längre bort än någonsin utåt vida hafvet,
spolades arméen af konventionen bortom landets gräns.
Landets försvarare hade ingen fotbredd inhemsk mark qvar att
stödja sig på. Än mer. Öfverenskommelsens i Olkijoki femte
och sjette artiklar öfverlemna i bestämda ordalag omsorgen för
administrationen och själavården uti den sista återstoden af
Finland, livaraf fienden nu gick att sätta sig i besittning, åt det
ryska befälet*). De krigförande makterna hafva ombytt roler.
Den svenska landsfaderliga myndigheten afsäger sig fomligen ej
blott de facto, utan ock de jure, genom de af henne tillsatte
härförarene, sin beskyddande betydelse i vårt land. Men
meningen och fordringarna af sina soldatiska pligter efterkommo
krigarene ännu allt framgent med heroisk trofasthet och
ståndaktighet. Under nöd och försakelser, hvarpå nästan endast den
finska krigshistorien erbjuder exempel, stretade de att aflägsna

*) Dessa artiklar lydde nämligen sålunda:

5:o. Svenska hären medtager ej från Uleåborg eller något
annat ställe, som arméen öfvergifver, hvarken någon af
civil-embets-mäunen ej eller artiklar eller andra saker, som tillhöra provinsen.

6:o. Svenska arméen återsänder alla länsmän, prester och

öfrige tjenstemän–som kunde vara tagne å de stallen arméen

redan lemnat etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cygnarb/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free