- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 1. Historiska arbeten. Första bandet /
178

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig allt mer och mer från hns och hem, liksom det hade gällt
att bryta sig väg ifrån en förbannad jord till ett Eldorado.
Kölden växte till en äfven i dessa polarregioner sällsynt höjd.
„Den understeg sällan 35, men uppgick ofta till 40 grader1.
Att under sådana förhållanden nära nog halfnaken draga bort i
landsflykt tyckes vära ett upptåg, som man knappt kan vänta
af någon annan än af en lifdömd brottsling, som brutit sina
bojor och blott i flykten eger sitt sista svaga hopp om räddning.
Känna sig andra frestade till slika vågstycken, tyckes man
åtminstone böra hos dem förutsätta ej blott en okufvelig jernvilja,
utan ock en helsa af samma hårda metall. ITuru härmed
förhöll sig hos desse män, hvilka hellre än att återgå till utlofvadt
lekamligt välbefinnande i hemmet, valde att låta kasta sig bort
till ett numera främmande land, som icke kunde erbjuda
någonting af allt det, hvaraf vanlig menniskohåg lockas, upplyser
följande teckning; ^Here buro i stympade lemmar och sårade
kroppar ärofulla vedermälen af sitt mod och sin sjelfförsakelse;
andra nedtryckta, giktfulla krymplingar eller eljest sjukliga af
de öfverståndna mödorna och förkylningar ne, framsläpade sina
nsla varelser med hopp och tålamod71 etc. Man vore böjd att
tro, det sådana figurer, då de ej fått nog af det, de redan lidit,
utan envisas ännu att rusa okända öden, men säkra lidanden
till mötes, måste hafva, såsom ett populärt uttryck säger — fan
i kroppen på sig. Men nog måste det dock vara en ädlare
makt än Belzebubs*, som i den svaga menniskau uträttar så stora,
mäktiga, förundransvärda ting.

Men äfven den fastaste vilja förmår dock endast till en
viss grad styra en bräcklig lekamen. Stunder inträffa, då denna
senare ej mera lyder viljans roder. Ja, stundom nedbrytes i
vår till sorgen böjda bygd af sjelfva de djupa sinnenas lidande
hyddan, der själen bor på hvra, mer, än själen sjelf oaktadt
all ansträngning förmår lyfta henne. Vänd med ansigtet mot
hemnejderna skulle finska hSren med jubelrop hafva rusat till
en väntad slagtning. Då blickarna voro vända bort från dessa,
tågade han dyster mot en utlofvad hvila. Iiedan i Uleåborg
såg man sig tvungen att efterlemna ej mindre än tjugutre offi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cygnarb/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free