Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallas af en kamp på lif och död, hvari sjelfva segern äfven i
bästa fall är blott ett lysande namn för omätliga, djuptgripande
förluster. Men i stället för utrymme, rörlighet, upplifvande, om
ock skakande sensationer, inträdde nu helt plötsligen qvalm,
stiltje, dvala. Kämparne inpackades under sotad ås, liksom de
i slagtningen fallne vräkas om hvarandra i åt dem improviserade
grafvar. Också byttes pörtena snart i sjukhus. Härens
lägerplatser vidgades till ett allmänt lasarett, hvari de, som ännu
stodo upprätt, knappt förslogo till att sköta dem, som redan
dukat under, till dess att fältsjukans härjande ande pustade
äfven på de förre, så att också de i sin tur dignade ner.
Förgäfves kämpade den finska arméens Hippokrates i lifvets geniers
tjenst med stor talang och ädlaste hängifvenhet emot mordengeln.
Döden vardt snart, det han alltid på jorden blifver i längden,
starkare än lifvet. Bjerkéens öde var detsamma som den härs,
hvars lidanden han ville lindra. Han måste vika för öfvermakten.
Den åt undergången vigda hop, man ännu behagade kalla
finska arméen, nåddes i sådant läge af slutet på året 1808.
Att detta slut ej satte någon gräns för eländet, behöfver icke
anmärkas. Det nya årets gryning medförde knappt så stor lisa,
som tillskyndas den på sin smärtas bädd sig vridande sjuklingen
derigenom, att han, sedan han länge legat på sin ena svårt
angripna sida, vänder sig på den andra, ej mindre sargade. 1808
har gått till ända; 1809 har begynt, var ett tale- och räknesätt
såsom ett annat. Hvad kunde ett nytt tidskifte medföra åt dem,
som hade förlorat allt, äfven hoppet? Det n.va året tog
dessutom sin början under föga lofvande auspicier. Härens frimodige
och alla andra uppmuntrande, egentlige befälhafvare, Adlercreutz,
öfvergaf sina vapenbröder på årets andra dag. Såsom skäl till
sin bortfärd uppgaf han dels nödvändigheten att sörja för
enskilda angelägenheter, dels sitt hopp att närmare
regeringsmaktens centralsol förmå leda några af dess sparsamma strålar
på den armée, som borttappad i det mörka landet tycktes redan
spårlöst utplånad ur samma makts minne, för hvilken deu lidit
så mycket och var beredd att lida ännu mer. Djupliggarene i
kombinations-konsten låta likväl förstå, att Adlercreutz bortvek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
