Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
General Auiiuoff hade fått befallning att aflösa Adlercreutz
i dennes egenskap af tjenstgörande general-adjutant vid arméen.
Han afreste väl från Stockholm, der han för tillfallet vistades,
men den åt bonom bestämda befattningen var icke, allraminst
under dåvarande omständigheter, särdeles lockande. Också kände
han sig redan under uppresan till Torneå opasslig. Öfverste
Palmfelt emottog emellertid, sedan Adlercreutz aflägsnat sig från
arméen, general-adjutants tjensten, vid hvilken författning det
ock sedermera förblef, dels i anseende till Aminoffs fortfarande
sjuklighet, dels emedan han var af konungen auktoriserad att
Jiäri göra och låta efter behag“ — såsom general Aminoff
sjelf omförmäler. Man kunde tycka, att en sådan auktorisation
vittnade mera om ett slags patriarkaliskt än militäriskt
förhållande. Också egde detta rum till en viss grad mellan konung
Gustaf Adolf och general Aminoff. Den stora ynnest, hvari den
sistnämnde hade stått hos Gustaf III, hans svärmande beundran
för denne konungs minne å ena sidan och den tillgifvenhet.
hvarmed han, jemte Armfelt, hade uppoffrat sig för sin nuvarande
konungs förmenta eller verkliga intressen å den andra, hade
beredt Aminoff en ställning, som sällan beskäres en undersåte,
isynnerhet i dess förhållande till en furste med så sjelfrådigt
lynne som Gustaf Adolf. Äro vi ej oriktigt underrättade, så
var Aminoffs befrielse från det fängelse, hvari Reuterholms och
hertig Carls tiendtliga sinnesstämning qvarhöll honom, den allra
första utöfning af Gustaf Adolfs makt såsom sjelfregerande
konung. De anledningar till brytning, hvilka förefunnos, såsom
ofvanför blifvit antydt, i Armfelts öfverlägsna och oroliga
personlighet, framträdde ej i Aminoffs intagande och från allt slags
trotsig dristighet aflägsna väsende. Den trofasthet och
pålitlighet, hvilka ifrån begynnelsen lågo djupt i Gustaf Adolfs själ,
förnekade sig under inga skiften i hans tänke- och
handlingssätt emot den, hvars fängelsedörrar han skyndat sig att
dem från att svälta ihjäl: I den „Xful. tillåtelsen" ligger emellertid
redan kapitulationen uti Seivis in nuce. Ty livad annat än en
utveckling och utvidgning af den förra är väl den senare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
