Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre sannolikt, ehuru visserligen ingenting kuude hindra de
maktägande att i andanom se en fördelning, ja, en hel armée,
der endast en hop sjuke, särade och — döde lågo sammanföste.
Men under Adlercreutz’ vistelse i Stockholm tyckes småningom
den idéen hafva ljusnat uti lians sinne, att han dugde till
någonting annat än till öfveruppsyningsman i ett — lasarett, 0111
än aldrig så stort. Man begynte hviska i den mannens öra —
hvars tro dittills förtjenat epitetet af guldren, hvilket Geijer
ännu på hans graf ansåg sig kunna tilldela densamma — man
begynte hviska till honom, att han var kallad till helt andra
ting än de, med hvilka han med så stor framgång förut befattat
sig. Han borde tänka på att gå statssjukdomen på lifvet i dess
egentliga, djupa, för vanliga åtgärder oantasteliga rot. Han
borde utsträcka sin hjeltehand, densamma, som tapprare än
någons dittills hade försvarat lians kung, för att nu, när stunden
var kommen, kasta öfver än da samma sin konung. Och
Adlercreutz begynte att lyssna till de beställsamma
livisk-ningama. Han tvekade väl ännu, ehuru hans vana ej var att
tveka, när det gällde. Men han lyddes ändå. Hans gamla
vapenbröder voro ej till hands för att, liksom under deras forna
gemensamma yttre fejder, med sin trohet slå en vagnborg kring
hjelten, som vacklade under de inre strider, han, ovan, nu
måste utkämpa bland för honom okända förhållanden och
främmande menniskor. Han var nära att falla. Han föll. Och i
sitt fall drog han med sig ej blott en kung, utan ock det
största, det mest verldshistoriska konungahus, den sjelf gryende
nyare tiden hade framkallat i dagen. — Emellertid bekransades
Adlercreutz offentligen, hvarhelst han visade sig, liksom den
finkänsliga, skönlietssinnade fornverlden bekransade de utvalda
offren. Menniskovärdet fanns dock afgjordt på de bekrausandes
sida vid de antika offerfesterna. Det vore vågadt att påstå
detsamma angående de i Stockholm anställda lagerkröningarna,
åtminstone så vidt de gällde Adlercreutz, ehuru han var stadd
på afvägar ifrån sin rätta kosa. Men de återtogo deremot till
fullo sin antika betydelse, då lagerbladen föllo ned på den
bredaste panna, som någonsin hvälft sig kring eu fältmarskalks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
