- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 1. Historiska arbeten. Första bandet /
188

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brist på tankar. En hånfullare påminnelse om de smäderop,
som störde de gamle triumfatorerne i deras idealiska drömmar,
kunde ej gifvas Adlercreutz, än då han såg en dylik krans som
den, hvaraf hans egna lockar smektes, råka ut för en
personlighet, undan hvilken Dafne skulle Hytt tusen gånger längre, än
hon flydde för Apollo, och till hvilken denne gud aldrig kunnat
närma sig i annat ändamål än att bereda åt den Marsyas’
bistra öde.

Adlercreutz’ flärdlösa sinne var cj vant vid dylika
ovationer och eftertraktade dem ej heller*). De berusade honom
dock med sin söta lukt och sitt söta vin, såsom de berusat
tusentals andra, hvilka varit, de också, folkets män under en
evighet af — några ögonblick. Popularitetens flägt vaggar så
ljuft dem, som emottaga entusiasmens hyllning såsom en förtjent
gärd. Och de, som med sig veta, att de ej förtjenat hyllningen,
smeker hon kanske ännu Ijufligare, såsom en produkt af deras
klokhet eller en skänk af deras lycka.

När Adlercreutz såg dessa glänsande ögon, som slösade
på honom sina skönaste blickar; när han möttes af jubelrop i
dessa festligt smyckade salar, der ett högtidsklädt folk trängde
till hans möte; när han inbjöds till dessa festmåltider, der allt,
hvad vällefnaden kan utsöka kräsligast för sin lystnad, utbreddes
för den ärade gästen; när man i Melpomenes tempel, glömmande
hjeltnrne på scenen, uppreste sig mangrannt för att helsa
hjel-ten i verkligheten, — huru kunde han väl under all denna
herr-lighet längta efter att ju förr dess hellre ställa för sina sinnen
skådespelet af bristande blickar, döendes klagoskri och utsvultna
uslingars nöd och elände? I Stockholm fick han lära, huru man
kunde lefva med besked; af sina öfvergifna vapenbröder kunde
han deremot föga inhemta: ty att kunna dö, om det så skulle
vara, det hade han länge vetat lika så väl som någon af dem.

*) De enda af det slaget, livarmed han sannolikt dittills varit
mera förtrolig, bestodo i dem. som den tidens gymnasister med stor
pomp och ståt beredde, då de drogo nt. ur Borgå förbi Kiiala,
Adlercreutz’ hemvist, för att den 1 Maj uppvakta sin gamla biskop på
hans boställe Strömsberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cygnarb/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free