Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmskyrkan Carl XII:s arm ocli häftat den fast vid 011
lifbe-gåfvad kropp, sedan till lifvets forna oöfvervinnerliga styfhet
hade kommit dödens ännu mer oböjliga. Man torde ej ega
något fullgiltigt bevis derpå, att en död hand någonsin
under-skrifvit ett gällande kontrakt. Och nästan lika litet kunde
man förvänta, att Gustaf Adolfs hand skulle afstå ett land, som
lians sinne ej efterskänkt. Denne man egde ej mannens fysiska
mod. Och fråga kan vara, huruvida det mod, hvaraf han
stålsattes, egentligen kan kallas ett moraliskt — ehuru det
härdades vid altarlågan af mensklig rätt och dessutom kände sig
omedelbart lyftadt af öfverjordiska makter. Ty hans mod
saknade den ledning af förnuft, förutan hvilket talet om moralitet
bytes till en hädelse. Men någonting heligt fans det likväl
i konungens mod, om också blott i den mening, hvari romaren
betecknade den af själsförvirring drabbade såsom: Sacer. På
grnnden af detta sinne, så finkänsligt för öfversinnliga intryck,
låg likväl en ogenomtränglighet för all räson, som påminte om
den skarpast koncentrerade materiens. Hvad man ej vet och
som dock vore ytterst intressant att veta är det, huruvida
Gnstaf Adolf verkeligen sjelf hade kunnat sätta den passivitet
mot eget fysiskt, lidande, hvarmed han betraktade andras, då
de ledo för det, han ansåg vara deras pligt, d. v. s. mången
gång för att realisera hans något opraktiska teorier angående
det abstrakt rätta. Domen öfver hans orubbeliga
ståndaktighat skulle ofelbart utfalla mera fördelaktig, ifall man vore
säker derom, att lian förmått uthärda ett öfvermått af hunger,
köld, kroppslig ansträngning, plågor i foten, kolf- och
bajonettstötar i bröstet o. s. v. såsom den konung det gjorde, hvars
karrikatyr han endast blef, då han ville våga härma något, som
naturen endast en enda gång mäktat förkroppsliga. Om
någonting berättigade Carl XII att despotiskt fordra de högsta
uppoffringar af alla andra, var det viil den omständigheten, att han
främst var den värsta despoten emot sig sjelf. Gustaf Adolf
har viil också hemburit några offer åt sina idéer: han har
offrat deråt ^Sveriges herrliga krona”; den skönaste drottning,
någon svensk kung fått trycka mot sitt hjerta; sina barns rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
