Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII och hans i sitt eget hjelteblod nederdignande folk.
Ryssland hade begagnat det stillestånd, naturens fiendtligket
påtrugat menniskorna under vinterns strängaste välde. Det
kostade dess jättekrafter ingen särdeles ansträngning att mot
Sveriges numera hotade egna gränser vältra trefaldt starkare
härmassor än de, hvilka vid krigets början hade brutit öfver Finland.
Den sydligaste fördelningen af dessa skulle operera rakt emot
Stockholm eller egentligen mot Gustaf Adolf. Den mellersta
och den nordligaste egde att tillintetgöra återstoden af den linska
hären. Ingen tid var att försumma. Isen slog väl i dag sina
jernbroar öfver det Sverige skyddande hafvet. De skulle
begagnas, såsom den djerfvaste bland Sveriges djerfva konungar
lärt det i och genom sitt tåg öfver Bält. Men man kunde lika
litet lita på deras varaktighet, som på varaktigheten af de
politiska stöden. Stunden hade Sveriges fiender dock i sin
makt. Den begagnades förträffligt. Båda ändamålen vunuos
nästan på en gång. Konungen föll under bördan af sitt eget
folks och sina fienders gemensamma påstötning. Den finska
hären, som numera hade hvarken konung eller land att strida
för, tyckte sig hafva rätt att föredraga en graf i hemmet
framför en bland likgiltiga svenska drifvor och ett för dess öde lika
likgiltigt folk. Den öfvergaf detta Sverige, som stod i beråd
att åter igen svika sin stridsbroder, hvilken under fem
århundraden med det delat ljuft och ledt — ehuru oftast det senare,
ilan har sagt, att hären sålunda gjorde sig skyldig till feghet
och förräderi. Men man har ljngit fräckt.
Ofvanför lemnades en tiyktig teckning af tinska arméens
sorgliga tillstånd vid ingången af år 1SU9. Vi hafva nu hunnit
fram inpå medlet af Mars månad. Härens läge hade under
tiden i mer än ett hänseende förändrats. Vissa tecken antydde
förbättring. Andra åter bådade förderf. Efter Adlercreutz’
bortresa till Stockholm, qvarstaimade gamle general af Klercker
ännu någon tid såsom tinska härens högste befälhafvare. Senare
beordrades han likväl att såsom kommenderande general i den uti
Stockholm omistelige fältmarskalkens stad och ställe förlägga sitt
högqvarter till Hernösand, lnarifrån hans fältherreblick skulle på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
