- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 1. Historiska arbeten. Första bandet /
198

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke mindre än 70 mils afstånd öfverskåda ocli leda operationerna
till och med vid Torneå. Såsom redan blifvit antydt,
förordnades general Hans Henrik Gripenberg att på sistnämnde ställe
ersätta Adlercreutz. Van att endast lyda sin pligt, såsom det
vardt honom anbefaldt, fann han det sig ej tillständigt vare sig
att sköta sin hälsa i Öfver-Torneå eller sina enskilda
angelägenheter i Stockholm. Han blef qvar på sin post mod det
redligaste uppsåt att der, efter förmåga, uppfylla sina
skyldigheter. Öfverste A. F. Palmfelt hade äfven tillträdt sin
befattning såsom arméens general-adjutant. Denne man ansågs väl
af ingen, som kände honom, kapabel af någon låghet. Men
tolkningen af det, han borde hålla för sin skyldighet, fann i
hans själ ett rymligare svängrum, än hans närmaste chef
någonsin upplät deråt i sin. Uti vanliga, icke invecklade fall gjorde
Palmfelt fullt opp sin pligt: men för öfverloppsgerningar hade
lians lugna väsende aldrig någon böjelse. När pligterna råkade
i kollision med hvarandra, tillät han sitt förstånd resonnera
der-öfver, väga skäl mot skäl samt utvälja det handlingssätt, hvilket
för tillfället tycktes lämpligast. Tanken på ett sådant fritt,
allt beräknande val kunde aldrig sjelfmant hos Gripenberg
uppstå. Han var en känslans man och känslan för det rätta hans
rättesnöre, hans ledstjerna, hans pol. Män af denna natur äro
i hvardagliga fall — och till dessa räkna de oftast äfven de
svåraste — vissare på sin sak än alla andra. De hafva ju intet
val; således kan intet resonnement komma i fråga. De ledas,
drifvas oemotståndligt af denna pligtens ytterligt stegrade instinkt,
som eger äfven det gemensamt med geniet, att den mången
gång är grekomen en galenskap och judomen en förargelse.
Hvilken endast förståndig karl skulle t. ex. ej genast finna,
att ett sådant handlingssätt som Gripenbergs efter slaget vid
Lappo blott kan anstå en tok, en fantast? Ehuru dödssjuk och
vanmäktig af rödsot, äflades han dock om att kunna följa med
den framryckande hären. Adlercreutz, som den tiden ännu var
hans vän och värderade honom högt, besvor Gripenberg att
lemna sig efter för att gifva sig någou hvila och sköta sin ytterligt
angripna helsa. Sjelfva Klingspors sålläderssinne veknade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cygnarb/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free