Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Juli vid Lappo; d. 17 Aug. vid Alavo: deu 1 och 2 Sept.
vid Ruona bro, Kuortane och Salmis. Och ilnnn den 15 Sept.,
sedan blodbadet vid Oravais bortspolat hos de Heste andra
kraften till ytterligare motstånd, stred och segrade Gripenberg
manligen vid Kronoby och gamla Carleby, varande sålunda den siste
bland hufvudhärens chefer, som stod på ett af den fosterländska
jorden erbjudet segerfält. Och en sådan man hafva historiska
skriblerer vågat skymfa med tillnamnet: “feg usling, förrädare1’!
Det är en skam för dessa äreskändare: men äfven en alltför
ringa heder för det folk, som ej tvungit dem att stånda den
rätt, deras nidningsdåd förtjent hafva.
Sedan vår blick nu ilat, genom krutmoln och stormar,
öfver general Gripenbergs på mödor och heder, faror och ära så
rika bana, återvända vi än en gång till ruinerna af finska
arméen för att mindre än hittills lemna dem ur sigte, innan de
af sitt sista öde förströs åt alla väderstreck. Redan innan
upplösningen af tiendtlig hand verkställdes, hade denna på mer än
ett sätt blifvit förberedd ocli befordrad genom dem, hvilka på
senare tid slösade många ord på — arméens konservation.
Återstoden af de halft förblödde Savolaksarene, Österbottens norra
bataljon, Wasa regemente, Kajana och Uleåborgs bataljoner
jemte ett sexpundigt batteri hade blifvit lösryckt ifrån den
redan förut så sammanskrumpna hufvudstommen af finska hären
vid Torneå. Den 9 Febr. uppbröto dessa trupper under
bistraste köld och framhunno till sin destinationsort, Umeå, samma
dag, då Adlercreutz ryckte ned Gustaf Adolf från dess tbron. —
En väldig skara af den i allmänhet under kriget oändeligen
bättre än den finska konserverade svenska araiéen stod väl i
beredskap att i sina slutna leder förstärkande upptaga de finska
kamratemes glesnade hopar? Fanns det ännu qvar en gnista
af heder, patriotism eller åtminstone af känsla för egen
räddning inom svenska nationen och dess regering, kunde ju ej denna
nödhjelp i nödens yttersta stund uteblifva. Så Spörjer och
re-sonnerar ledd af upprörd rätskänsla den, som endast vet, huru
oblidkeligt strängt svenskarne bedömt Gripenberg och lians män
för det, att de ej läto uedergöra sig till sista man, då det gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
