Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket dess trofasta tillgifvenhet för sin il. v. konung; men också
är här icke fråga hvarken om svenskt bifall eller tadel, utan
endast om sakens sanna beskaffenhet.
Den vänliga omsorg, Gustaf Adolfs regering hyste för
landets såväl andliga som lekamliga helsa och välmåga, förfelade
ej sin verkan på massan af ett folk, finkänsligare och öppnare
kanske än något annat på jorden för all ur hjertaf gående
godhet. Allvarligt sjelft ända till melankoli såg det med
tillfredsställelse samma temperament utprägladt på sin konungs hela
väsende, der han på Parola malm mönstrade linska arméens
rörelser eller drog omkring landet, lika fri från skrytet med
öfverdrifvet prål som med okonungslig tarflighet*). Och tycktes
han ock stundom stanna tung som hans lefnadsbild, det
sorg-betyngda, allvarsamma molnet der oppe på fästet, så mildrades
dock tryckningen genom anblicken af hans älskeliga, Härd- och
anspråkslösa drottning, hvilken, stjernan lik, strålade af
skönhet och mildhet vid det tunga töcknets sida. Och det folk,
som uppställt såsom sin högsta maxim: tten man vid sina ord,
en oxe vid sina horn”, kände sig underbart tryggad t, då det
ansåg sig kunna bygga i alla skiften på sin konungs ord. Men
när det sporde, att det ej fanns en så ringa man i lians rike,
hvilken ej på bestämda dagar fick sjelf andraga sina bekymmer
inför konungens egen person: att denne nalkades äfven bonden,
som sökt och utan omsvep fött företräde, så nära på lifvet, att
undersåten kände sin furstes andedrägt smeka sina kinder
och märkte, huru hans fingrar under samtalet upp- och tillknäpte
•) Härom voro dock meningarna delade. Medan somliga tyckte,
att konungens svit var for talrik, antalet af de hästar, som
begagnades. tor stort o. s. v., höllo andra före, att konungen for fram
såsom det egnade ocli anstod en kung. Klagan lärer ock försports
deröfver, att herrame i konungens omgifning stundom nog
samvetslöst vid liqviden af skjutsen o. m. d. bortglömde, att de ej mera
huserade i våldskjutsningens, ntan i den rättrådige Gustaf Adolfs
tider. Det kostade på, att det gamla svenska kärnspråket: „när det
går tokugt, går det såsom i Finland11 skulle småningom förlora sin
djupa sanning och betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
