Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i diplomatiens finesser föga invigda liuska arméen. som dessutom
icke hade den allra aflägsnaste anledning att med de svenska
idylliskt-sangviniska förhoppningarna se opp till Xapoleons
förbarmande ädelmod, ej annorlunda se saken. Sveriges mättliét
på föreningen med Finland var dessutom en sil afgjord
oinstän-dighet, att den liksom kändes i luften af hvar man, ja. den var
det till en sådan oerhörd, liksom otrolig grad, att en enskild
svensk man kunde utan uppdrag af sin regering, men dock utan
ringaste farhåga att desavoueras, på fri hand formeligen utlofva
vårt lands afträdande åt den botande fienden. Alla visste väl
det icke då ännu bestämdt, men alla veta det desto bättre nu,
att Lagerbring på eget bevåg bortkastade Finland såsom den
spottpenniug, hvarmed Stockholm skulle lösköpas ur den fara,
livarur det ej visste att på någon annan fason befria sig.
Finland var ju således icke ändå så utan allt värde, då det gällde
åtminstone så mycket, som en af fienden, icke tagen, men hoi
tad svensk stad. Också har Lagerlmngs fyndighet och rådighet
blifvit upphöjd till skyarna af hans landsmän, för det han utan
betänkande, liksom utan fullmakt verificerade den honom af
fienden förestafvade enkla eqvationens fulla riktighet. Men skall
då det svenska vettet aldrig räcka till att lösa äfven följande,
åtminstone lika klara problem: medan Sverige så föga grann laga
— allra lindrigast sagdt — handlade på Ålands isar med den
finska härens fosterland, var det väl berättigadt fordra af samma
här, att den på Torneås skulle än vidare uppoffra sig för
Sveriges numera för den fullkomligt främmande intressen? Jag
ställer min fråga till samtidens och framtidens samvetsgranna
pröf-ning, så långt i rummet och tiden min svaga stämma förmår
tränga. På svaret beror till någon del, ehuru ingalunda helt och
hållet, äfven utslaget öfver konventionen i Seivis.
Beröfvad sin kung, som de älskat högt, beröfvad sin
fosterjord, som de älskade ännu högre, vände de finska krigarene
enden kunde begära, ju förr dess hellre for att göra processen så
kort som möjligt, och för att han sjelf ej matte än mera ställas i
skuggan af de finska generalerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
