- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 1. Historiska arbeten. Första bandet /
247

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krigarene betecknade just detta namu hufvudsumman af allt det
värsta, herrarne misstänktes hafva åsyftat ocli vållat. Ja, de
fannos iblaud dem, hvilka lika genia hade sett Anckarströms
sönderstyckade skelett applyftadt på Gustaf III:s thron som det
der namnets innehafvare *).

Då vi velat meddela en fullständig kännedom om finska
arméens verkliga ställning vid Torneå, kunde vi omöjligen
inskränka oss endast till en framställning af den yttre situationen.
Äfven en antydning 0111 den inre var oundgängligen nödvändig
till sakens rätta förstånd. Dess framdragande vid detta tillfälle
kunde desto mindre underlåtas, som det ej var de genom
konventionen i Seivis komprometterade sjelfva gifvet att ens på
af-lägsnaste vis antyda sådana förhållanden, då de inför svensk
domstol — opinionens och lagarnas — skulle förfäkta sin
frihet från skuld; i deras eget fädernesland är det ju nu för
första gången deras sak blifvit till diskussion upptagen. Hvad
effekt skulle det väl gjort, om Gripenberg, medan Carl XIII bar
Sveriges spira, hade till sitt och tinska arméens försvar
åberopat deras tillgifvenhet för Gustaf Adolf, deras harm öfver Sveriges
likgiltighet för Finland, deras aktning för och förtroende till sitt
eget fäderneslands sammanträdande Ständer? Äfven nu — sedan i

*i Huru föga angelägen ifrågavarande furste å sin sida var
att vinna de finska krigarenas sinnen, bevisar följande tilldragelse.
Kapten Tuderus — samme man, som stod vid sin nära frände ocb
vän Dnnckers sida i den stund, hjelten utropade sitt: rskjut på den
der!-* och föll — skickades med en rapport till Stockholm från de
allra sista qvarlefvorna af den då ej mera existerande tinska
ar-nuen, hvilka ännu kämpade för Sverige. Då han steg fram inför
Carl XIII, betraktade denne honom förströdt och likgiltigt, utan att
till Tuderus adressera ett enda ord. Efter en stunds tystnad
täcktes han dock yttra: ,.jng trodde ej, att savolaks jägare-uniformen
var så der mörk." Tuderus kufvade härvid sin uppsvallande känsla
at harm och teg. Men ur konungens närmaste omgifning steg en
ung man fram och geumälte i vredesmod ögonblickligt: rom
Savolaks Jägarenes uniform ser så mörk ut, kommer det deraf, att den
är sd krutbrändTi känna ej, livem den svarande var. Men
heder och tack vare honom dock för det ädla ord, hvarmed han
näpste sin herres lika osvenska som okonnngshga skamlöshet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cygnarb/1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free