Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig nti godan ro till hvila pft sina färska lagrar. Vi anse det
dock mer än sannolikt, att om Barclay de Tolly för så godt
pris släppte Cronstedt undan, så skedde det till ickc ringa del
äfven derför, att han under de rörelser, han ämnade företaga
emot första fördelningen, ej ville hafva på hälarna ständigt dessa
Savolaksare, hvilkas förtviflade efterhängsenhet han ganska väl
kände allt sedan sitt tåg, sommarn förut, i deras hemtrakter.
Det var ej endast den ofantliga öfverlägsenheten, som skulle
gifvas åt den redan förut öfvormäktiga fienden af Barclay de
Tollys mot norden ilande skaror, hvilken väckte Gripenbergs
farhågor. Han menade: anseende till fiendens rörelser norrut
borde nu magazinerna i Skellefteå och Piteå anses förlorade,
helst de voro utan allt försvar *) och fienden sedan den 22 då
conventionen med Hr Grefve Cronstedt teknades ock Umeå
utrymdes, vunnit 3 dagars marsche. I följe af allt detta, hade
det blifvit ett af de mest vådliga och förstörande företag, att
ens ntan utväg till uppehälle fortsätta en redan afskuren
re-traite ocli utan ändamål söka afvakta det yttersta; då ingen
mensklig ntsigt mera var till räddning: och då bättre vilkor än
de nu erbudna rimligen icke kunde väntas några dagar sednare,
efter hvilkas förlopp arméen enligt all sannolikhet borde vara
så nära innesluten att hon ej mera ägt ett enda steg att göra” **).
Så dyster tedde sig härens ställning för Gripenbergs
bekymmer. Men ehuru förtvifladt läget tycktes, var generalen ännu
ej, för sin egen del deciderad att gifva vika ens för det, som
syntes oundvikligt. Men att helt ensam, utan att förnimma en
enda uppmuntrande stämma, taga på sitt samvete alla sina
vapenbröders ohjelpliga ruin, dertill kände han sig nu mera ej
tillräckligt stark. Han vågade ej egenmäktigt befalla dem att
gå med sig i döden. Men fanns det blott en enda bland dem,
hvilkas röst kunde härvid komma i fråga, som manade honom
*) Läsaren torde erinra sig, att Gripenberg iugen kunskap
hade om major Stures marsch till Skellefteå mecl karelska
dragonkåren. Och denna var i alla fall allt tor ringa för att emotsätta sig
en hel armées påträngning.
**) Gripenbergs och Palmfelts skrift till Bikets Ständer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
