Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med edra liar röfvarenes lif
Och trösken dem med edra klubbor! — Aj!
Jag träffades i bröstet af ett lansstygn,
Men det gör ingenting. — Håll ut kamrater!
Han inslumrar något lugnare.
J)aniel Hjort. Olycklige! Ditt lidande, din strid
Ej döfvas ens af sömnens valmodofter.
Den, som har öfverlefvat, hvad du känt,
I grafvens mullbädd följs väl än af drömmar. — —
Jag trodde, att det tillgått skoningslöst:
Att satan flyttat ut en koloni,
Ifrån sitt rike, som blef allt för trångt,
På Finlands jord, hvars slagna folk gett vika.
Hur fattig uppå färger är ändock
Inbillningskraften, då den söker måla
I dyster gräslighet, hvad verkligheten
Med några mästardrag fullända vet!
Jag fattar nu, att allt det blod, som tecknats
I strömmar på min kränkta fosterjord,
Inför min tanke var ett ringa utkast,
Så mildt som det, en halfsöfd vårlig morgon
Emellan skogens bryn och himlens diktar!
Bengt Bonde (s&som förr). Jag orkar icke mer. Farväl, du
koja,
Der fädren dogo, och jag sjelf blef född.
Du har ej dödsbädd mer för mig, ej vagga
För barnen. Snart du endast aska är,
Liksom min kropp är stoft. Gud vare nådig
Min arma själ och mina arma barn!
Daniel Hjort. Ej mycket egde du, min fosterjord,
För dina söner, ammade i armod
Upp till din egen hårdhet vid ditt bröst;
Men hvad du gaf, var rent och obefläckadt.
Förbannelse ej grumlat elementen.
Besmittad än var ej naturens kyss.
Men nu! När törsten drifver dina barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
