Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kem (med sorgsen bitterhet, i det han aflägsnar sig).
Då måste äfven ni ert hem väl lemna:
Det torde kosta mer på den, som eger
Ett sådant än uppå en annan, hvilken
Ej nå’nsin vetat, hvad ett hem vill säga.
G&r långsamt bort.
Scen VII.
Hexan. Matilda.
Hexans ansigtsdrag klarna ännu mera vid Matildas inträde
och närma sig en — ehuru torvissnad — skönhet, h vari trän h varje
skymt af mörker vikit, sedan hon med ängslig hastighet
undanskaffat lemningarne af de vildes måltid.
Hexan. Välkommen dn, min andra, bästa morgon!
Ljus hemtar du och frid, när helst du nalkas:
Natt kan ej trifvas, der ditt öga lyser;
Har godt du slumrat, då det slutet var?
Matilda slående sina armar kring henne).
Nu är allt godt igen, se’n, moder, dig
Jag åter ser så god och huld som altid.
Men mörka drömmar gycklande sitt spel
Bedrifvit natten lång uti mitt sinne.
Från afgrund ryckte de mig bort till afgrund,
Och allestädes stod du, moder, oblid.
Som jag dig aldrig skådat förr; än hotfull,
Än varnande, du höjde upp din hand
Och se’n den sänkte, pekande mot djupen.
Hexan (orolig). Var lugn, mitt barn. Du såg ju drömda bilder.
Matilda. Gud vare prisad, som sin morgon låter
På nytt belysa oss och dem, vi älska.
Bedrager mig mitt hjertas klappning ej,
Så leder morgonstrålen hit ännu
En annaB, den näst dig jag älskar mest.
Hou går till fönstret och blickar utåt skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
