Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ser, att man i dessa nejder stämmer
Ock andra möten, än det nyss jag haft.
För min del gerna. Redan är förgången
Den tid, då sådant lockade min håg.
Det är din lycka, kärleksdruckne pilt,
Och kanske äfven hennes. Ty förlorad
Du vore, om mig samma eld förtärde,
Som i den stunden, då jag vigdes vid
En annan flamma, som sin brudgum bidar.
Förlorad är hon väl i alla fall;
Men ej det tillhör mig deröfver grubbla.
Ett under tycks dock den der hyddan vara:
På en gång ugglebo och dufvonäste.
Han går.
Scen X.
Johan Fleming. Matilda.
Johan Fleming. Jag aldrig vetat förr än denna morgon
Hvad vår vill säga. Hittills tycktes mig,
Att våren var ett vinterns svaga barn,
Som lemnats efter blott till hälften vaknadt,
Då modren flydde uti hast sin kos
För att sin nöd på Lapplands fjällar gömma.
Nu först jag fått ditt klara öga se,
O vår, naturens son till brudgum mogen.
Jag tycker blommor dofta, väfda in
Uti din snödrägt, som från skuldran sjunker,
Och diamanter blixtra utaf lif,
När solens gyllne fingrar med dem leka.
När stjerna efter stjerna smälter bort
Bak rosigt förlåt uppå himlens fäste,
Och varma fläktar, hvilkas glöd dem löste,
Fly ned till jorden, båda vårens ankomst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
