Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dem att kämpa för ditt folk, att hämnas
Den oförrätt, det lidit har; att falla,
Om så skall vara, i dess glesa leder?
Johan Fleming. Hvad fråga — och af dig!
Matilda. Jo, frågan gäller,
Om jag bör älska än, som jag det vill:
Jag måste fordra icke endast kärlek
Utaf min Johan, ntan främst dock — hat,
Johan Fleming. Mot hvem? Mot hvem?
Matilda. Mot landets vilde bödel,
Emot Claes Fleming och hans mördarfölje!
Johan Fleming. Jag kan, jag vill, jag bör ej lyssna till
Ditt afgrundshårda hämdeskri, du djefvul
Förklädd till engel. Slitet sidenbandet,
Som oss tillsammansknöt, är nu för alltid.
Jag flykta vill till verldens sista gränser.
Ack! vore den nog stor att knnna skilja
Mig sjelf från minnet, som vid dig mig binder.
Skyndar bort under vild förtviflan. Matilda följer honom
med tröstlösa blickar.
Scen XI.
Kem. Matilda.
Kem. Jag nyss blef drifven från din närhet, flicka,
Emedan jag ej ansågs värd din anblick.
Mer blid än menskorna dock slumpen varit,
Då den mig ställde för ditt vackra öga,
Ehuruväl jag i dess milda sti-ålar
Ej bättre passar än för juli-solens
En ishöljd nejd.
Matilda. Har ni ej nå’nsin skådat
En juli-morgon gry, kall, dimmig, dyster,
På fälten, hvilkas frukt bränts af en frost,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
