Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så full af hopp och fröjd du tycktes sjelf,
Så rik på fröjd och hopp att gifva andra.
Och nu förnekar du din kärlek, lycka,
Som brottslingen förneka ville brottet —
Åtminstone för sig — om han det kunde.
Matilda. Om ögonblick du talar. Tusen år
Mitt förr och nu dock tyckas skilja åt;
Och under årens nötta vingar ligger
En verld af hopp och kärlek djupt begrafven.
Kem. Regeras verlden af en bliudfödd slump?
Föds ondskans öde tvillingsbror med ödet,
Hvaraf den kärleksfulles sällhet mördas?
Om någon kärlek varit lycka värd,
Var det väl den, som strålade ur dig,
Och i hvars glans försoning tycktes gjuta
Tillsammans känslor, utaf hatet skiljda,
Likt elementer i odödlig strid.
Matilda. Mitt ord ljöd gåtlikt nyss för dig. Jag straffas
Nu af ditt tal för mig än mera gåtlikt.
Kem. Hvad kan dock vara klarare än detta?
Jag såg dig luta nyss ditt vackra hufvud
Emot en ynglings skuldra; och jag trodde
Mig skåda bilden af en vänlig frid,
Som sänker mot ett blodigt slagtfält vingen
Att torka blodet bort och jaga undan
De vreda andar, livilka länge pustat
Deröfver hatets heta härjningsflainmor.
Matilda. Och det är ni, som fruktar att ej finna
På jorden godhet; ni, som kan befolka
Med frid, försoning sjelfva hatets öknar!
Ni sett i mig ett fridens bud! — I mig:
Det blinda hatets viljelösa verktyg;
Brandfacklan, som dess väldes gränsor vidgat.
Jag förde med mig samma frid, som gamen
Medför till gästskänk åt ett dufvonäste;
Den frid, som bjuds åt Guds församling af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
