Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår gamle Jupiter i herdestunden
Med en bland Gäas yngsta, ljufva döttrar.
Kern. Min herre! Eder tid är utan tvifvel
För dyrbar att bortslösas under snack. —
Då jag aflägsnar mig, jag er bevisar
En tjenst — den enda, som af mig kan göras.
Sändebudet. Nej, dröj! Ni underskattar edra krafter,
Om ni er tror blott gjord att gå ocli — glömmas.
Ni äfven mig gör orätt, om ni menar,
Att saker utaf större vigt jag icke
Afhandla vet, då slumpen skänkt mig lyckan
Att återse en man så van som ni
Att lägga handen vid de största ting.–––-
JCern. Att bära hand uppå de högsta män,
Ni ville säga. Jag bordt ta’ för afgjordt,
Att då ni nedlät er med Kern att skämta,
Var skämtet blott en öppen förgård åt
De allvarsammaste bland slutna planer.
Sändebudet. Med hvilken raskhet edra tankar ila
In medias res, såsom poeten säger!
Ni är då fullt ännu den gamle Kern.
Sådan ni stod uti kung Johans hof–––––-
Kern. Och uti konung Eriks fängelse.
Sändebudet. Men äfven ni har burit upp den lön,
Som ofta faller på förtjenstens lott
Kern. Då den är af det slag, som min förtjenst —
I rågadt mått jag skördat har dess lön.
Sändebudet. Ni blifvit glömd, åsidosatt — —
Kem. Jag minst
Kan öfver glömska klaga.
Sändebudet. Anspråk, hvilka
På nya tjenster kunde grundas, skulle
Kanske på lösan sand ej byggas.
Kern. Hårda,
Som hälleberg de voro, dem jag tjenat.
Sändebudet. Med skäl ni öfver hårdhet klagar, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>