Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En man som mäster Keru har lemnad blifvit
Att irra hjelplös uti ödemarken.
Kem. Den är ju skadedjurens rätta hemvist.
Sändebudet. Er kraft var stor, då andras plan ni utfört.
Den blir förfärlig, när er egen hämnd
1 egen liand ni tager. De, som hafva
Att tacka er för allt, för kungaspiran,
Och gäldat denna med en tiggarstaf,
De kunde väl omsider röna, att
Ni lika väl förmår att — ta’, som gifva.
Kem. I grafven af ert skämt tycks ligga allvar.
Sundebudet. Det är ej skämtet, som––––-vill öppna grafvar,
Kem. Ert allvar vill det då? — — Åt hvem, åt hvilka? I
Sändebudet. Er hämnd i valet af sitt offer tvekar.
Den liar ett val. Vi ej förstå hvarandra.
Kem. Jag er förstått långt bättre, än ni menar.
Men liksom ni har velat anförtro
Er egen hämnd åt mina svaga krafter,
Jag lägger ner min hämnd i edert våld.
Ar den ej då i goda händer? Kem,
Som mördat har en kung, hur skalle han
Nedlåta sig att drabba nedom thronen?
Kem aflägsnar sig långsamt.
Sändebudet. Du mig förstått! Dock endast till en del
Du ej begripit vådan af att fatta
En plan som min och ej gå in derpå.
Jag ej haft äran mörda kungar; derför
Jag nöjes ock med vida lägre offer.
Du ej lärt glömma. Du det lära måste!
Han rycker en dolk ur sin barm och hastar efter Kern. men
mötes under farten af Bengt Bonde.
Scen XIII.
Sändebudet. Bengt Bonde.
Sändebudet. Fatalt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
