Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bonde. Ett sällsamt fredsbud, herre, höjer
Ni upp en sällsam oljoqvist som tecken
Af er fridfärdighet!
Sändebudet. Vi lefva ju
Här i Claes Flemings tider. Såsom saken,
Som bör betecknas, sådant är ock tecknet.
Bengt Bonde. Har hit ni kommit för att föra ut
Herr Flemings domar, bort ni måste träda
Från dessa skogssnårs natt, Hans värsta dåd
Sky mindre ljuset, när de nå fullbordan,
Än mången ami’s skenheligaste bragd.
Sändebudet. Jag ej förmodat att dig återfinna
Såsom loftalare af Flemings bragder.
Bengt Bonde. De prisas ej, om jag ett lönnmord tadlar,
Uvaraf en värnlös gubbes lif tycks liotadt.
Sändebudet. Gemensam ju för oss är vän som ovän.
Bengt Bonde. Men medlen att dem vinna eller kufva
Desamma äro ej.
Sändebudet. Vi råd ej hafva
Att splittra våra krafter genom split.
Bengt Bonde. Ej Finlands bönder kunna från sig stöta
Sin enda fasta, starka bundsförvandt.
Sändebudet. Nu talar du, som jag af dig det väntat.
Från denne bundsförvandt till er jag sändes
Med löfte om det kraftigaste bistånd.
Bengt Bonde. Jag tviflar att ni gått från honom utsänd.
Sändebudet. Ar du från dina sinnen? Hvem väl annars
Mig skulle skickat om ej hertig Carl?
Bengt Bonde. Med bjelparen, på hvilken vi förtrösta,
Jag icke mente hertigen, men — Gud!
Sändebudet. Den bjelparens bistånd ni tillräckligt rönt.
Hög tid det är, att ni från denna vädjen
Till rätte bjelparn, han, hvars bud jag bär.
Bengt Bonde. Gudlöse hädare! Vi blott för långt
Oss vändt från Honom, som kan ensam bjelpa,
Och derför tyckas vi förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
