Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt ögas dag mig tycktes uti tårar.
En häftig skakning genombäfvar härvid Flemings själ.
När nu vår Johan äfven går förlorad,
Det slocknar helt och hållet, ifall tårens
Uttömda källor ännu gömma qvar
Så mycket, som en bergets skrefva gifver
Åt den, vid henne dignar, tärd af törst.
Claes Fleming. En mor, som led förluster dina lika,
Har rätt att klaga; men hon bör ock hoppas,
Att Gud barmhertig ser till hennes sorg.
Fru Ebba. O, kunde jag det hoppas! Men jag fruktar,
Att, om vår Johan uppsöks af hans blick,
För fädernes missgerning barnet drabbas.
Claes Fleming (brusande upp i vrede).
Hör upp att qvida dårligt, qvinna, öfver
Hvad, som du icke vet ännu ha skett
Och icke heller hända kan. Är Johan
Gås-ungen lik, som kläckt utaf en höna
Sig vågat några famnar ut från stranden
Och lemnat modren sörjande derpå?
Skall Flemings son ett dygn ej våga ströfva
I närmsta skogar, utan att han tyckes
Förlorad, om han några timmar dröjer
Mer än hans mor har gifvit honom lof.
Har du då glömt de Yijk, som åtföljt Johan?
Han ensam ju försloge, om det gällde,
Att skydda hundra nunnor släppta lös
Utur ett kloster. Faran den är ingen.
Och om också en sådan funnes, ville
Jag, att sig Johan lärde småningom
Blott lita på sig sjelf. Det kan behöfvas
Med tiden.––––-
Han tillägger lugnare.
Jag dessutom redan skickat
Ett tjog af raska knektar i hans spår.
Vändande sig till den gamle tjenaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
