Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ingen orsak att det låta falla
På andra än de bäste, mest förtjente.
Men den, som nödgas att till målet smyga,
Han måste gripa till livad lijelp, som först
Förirrat sig nppå hans dunkla stråt.
Och ingen undrar derför, alt hans redskap
Ej handlar olikt den, som tänder mordbrand
I nattens mörker under menskors hydda,
Som slumrat in med frid, men väckas upp
Af lågor, ödeläggelse och nödrop.
Den hand, .som vållat ofärd, dragés bort,
Liksom ett irrsken slocknar uti kärret.
Se’n det har vandrarene vilseledt.
Men bördan af den skuld, som tynger brottet.
Ej bör ju kastas uppå deras skuldror,
Dem piigten bjöd att släcka mordbrandslågan,
Fast endast de uti dess sken sig visa,
Och natten höljer nattens första dåd,
Och den, som det föröfvat, tvår i oskuld
I närmsta källa brandens spår från handen.
Sändebudet. Er lust att måla ut på nytt er gripit
Med ökad ifver. Svåra tider gjort
Ert sinne bittert. Samma tiders ofärd
Med smärta fyller upp den furstes hjerta,
För hvilken ni er aktning nyss betygat.
Han älskar, äfven han, de goda redskap,
Som mäkta ro åt Sveriges rike skänka
Och hägna lagens altare och kyrkans.
Dock ni, Claes Fleming, ställt er allt för högt
Igenom eget värde och igenom
Den tanke, ni hos honom om det uppväckt.
Att han i er ett medel skulle söka
För fosterlandets frid och för dess välfärd.
Han ärar er såsom en bundsförvandt,
Den ypperste i hela Svea land,
Som bär i handen svärd, i barmen bjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
