Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Fleming. Ej utan ömkan kan man höra, prins,
Ert polska mod satt på så hårda prof.
Men mitt deltagande ni än ej fört
Till sista gränsen för ert lidande.
Radzivill Vi sågo här och der förvägna pojkar
I forsens värsta svall sig tumla om
På båtar mera flarn än skepp, och skamlöst
Förhåna nöden af vår svåra ställning.
De ropte till oss, att vi skulle komma
Och fiska från dem deras brudar samt
Dem sjelfva hänga såsom kläppar i
De kyrkoklockor, som än finnas qvar.
Ett sådant hån af dessa slafvar framdref,
En galla, som ej kunnat lösas upp
I allt det vatten, hvaraf säkerhet
Gafs dem, med hvilka det stod i förbund.
Men ämnade oss sjelfva blott förderf,
Så smädligt, som de ord vi nödgats smälta.
Ha! Det är ej ännu tillräckligt knäckt,
Det fräcka sinnet uti dessa öknars
Skogs-menniskor. Det fordras dertill, att
De skulle fostras upp af polska herrar
Med piskor utaf jcrn. Så kan det blifva
An något af dem. Alla dagar dock
Ännu ej hafva sett sin sista qya.ll.
Claes Fleming. Den natten torde än ej vara nära — —
Men sökte ni ej gifva dessa slafvar,
Såsom ni dem behagat kalla, försmak
Af den uppfostran, som dem en cång väntar,
I fall det skulle blott bero af er?
Radzivill. Hvad menar ni, att vi då göra skulle!
De fleste ibland dessa vilda flydde
Till skogs och sökte der sitt rätta sällskap,
Och läto ej sig locka fram derur,
Fastän till straff och till varnagel vi
Hvarenda höggo ned, som kunde gripas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
