Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bonde. Jag närmsta väg upp till min hembygd drager
Med mera frid, än hädan jag gick ned.
(Claes Fleming räcker honom handen till afsked).
Tredje akten.
En ödslig hafsstrand. Det är qväll. Månen har ännu ej stigit upp.
Scen I.
Johan Fleihing. De Vijk.
De Vijk går otålig med häftiga steg öfver scenen. Johan
Fleming nalkas långsamt och djupt sorgbunden.
De Vijk. Att låta vänta på sig något länge,
Det täcks min herre. Medan han har skött
Helt andra nöjen, blef det mig förunnadt
Att hålla sällskap åt de skogens korpar,
För hvilka hellre jag vill vara rof
Än för den ledsnad, som beskäres gunstigt
Af kärleksdruckna svennens tomma löften.
Jag lätt begriper, att en sådan finner
Sig road af att sucka dag och natt
Förklädd till herde vid sin Cloés fötter.
Men mitt förstånd ej räcker till att fatta
Nödvändigheten af, att den, som heter
Hans vän, skall nöta bort sin tid som skogsvakt
I ödemarker, der idyllen kyles
Af frost och is till arga tankars bockspråug.
När du härnäst dig känner iuspirerad
Att stämma upp ett nytt bukolikon,
Vill jag åtminstone mig se befriad
Från kvarje hederspost, hvarmed vår nye
Alexis ärar sina knapars skara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
