Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gif henne denna ring, som fästa skall
Mitt minne vid det bröst, mig närt och älskat.
Min brodershelsning för till henne äfven,
Som löna skall den vänskap, du mig skänkt.
Säg äfven honom — — Nej, säg endast, att
Jag ej så snart lär återvända hem;
Att mig en jagtfärd sannolikt skall föra
Långt bort till nejder, dem jag förr ej sett. — —
De Vijk. Din sinnesstämnings mörker breder ut
Ett täckelse af töcken, livilket stänger
Min blick ifrån din smärtas dystra källa.
Igenom denna natt jag ser dock ett
I ryslig klarhet. Harmen, som ej bryter
I öppen låga fram, den har du stängt
Uti din själ, så att deri ej finnes
Mer plats för vidden af vår forna vänskap.
Till denna stund har aldrig någon tanke
Uppå ditt hjertas rena himmel stigit,
Som ej en öppen väg sig bröt till mitt
Nu, då omätlig smärta hopar berg
Utaf bekymmer på din barm, jag aktas
Ej värdig att få bära ock den andel,
Hvarpå jag tror mig ega giltigt anspråk
Då jag din glädje fått så ofta dela.
Du vill gå bort. Hvad lindrig mening jag
Än sätta må uti din själs beslut,
Din återkomst tycks ligga lika fjerran
Och obestämd såsom en lycklig framtid
För den, som städs vek längre bort från denna.
Och du ej har ett ord till vänlig helsning,
För honom, som du älskat mer än lifvet —
Han, som dig gifvit detta? —
Johan Fleming. Nej! — Du göre
Dock som dig lyster sjelf. Du bäst förstår
Att ställa dina ord, så att de icke
Den smärta öka, som de önska lindra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
