Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J)e Vijk. I denna stund förstår jag blott en sak:
Det är att följa dig, kvartliän du går,
Om ock till verldens horizont det vore.
Du har behof utaf frisk luft. Välan,
Jag är ej den, som säga vill åt sucken,
Då den på bjertats bördor lyftande
Sig tränger fram emellan dessa: (.Dröj
Och vänta, tills att kjertat qväfs, då får
Du denna ro, du nu förgäfves söker”.
Jag säger ej åt altarflamman, der
Den flämtar tungt inunder askan, kvilken
Derpå blef tanklöst kastad: ,,qvarblif lugn,
Du sträfvat fåfängt upp till ljus och luft”.
Jag är ej den, som säga kan åt dig:
Gå kem och afkläd jemte manteln sorgen,
Som tynger skuldrorna utaf din själ.
Men lika visst som ditt behof jag inser
Att låta himlens fria vindar lyfta
Uppå din smärta, känner jag behofvet
Att andas samma luft, du andas in,
Att se kur tyngden småningom blir lättad,
Till hands att taga mot af alt din sorg
Min del, hvars rättighet ej någon jäfve.
Johan Fleming. Ske som du vill. Så dödt är ej mitt hjerta
Ännu, att det ej skulle öppna sig
För strålen af ditt ord, du starke, som
Gud har mig gifvit att min svaghet stödja.
Hur väl jag känner nu igen dig, broder!
En väntan under några ögonblick,
Som du trott glömda af mitt gifna ord,
Förslog att eld och lågor i dig tända.
Men om det gällde att åt vännen offra
Ett lif, af kärlek värmdt — en framtids verld,
Som vidgar sig i hoppets skönsta dager —
Då syns uppoffringen dig blott en rätt,
Som ingen makt ifrån dig taga kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
