Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag känner det, fast hämnden aldrig syntes
Mer rättvis än i denna stund, då jag
Den goda engel sörjer, som fördröjt
Min hämnd kanske för länge. Min Matilda,
Hvars åsyn stillade min törst derefter.
Ifrån mig röfvad, törsten dubbelt väcker.
Bengt Bonde. Gud velat så ditt vilda sinne tämja
Hexan. Nej! En påminnelse Han ville gifva.
Att Hans lågmodighet jag tröttat ut,
Då jag af svaghet kallnade för verket.
O! Vore jag så hård, som du mig tror,
Jag såge uti det, som händt Matilda
Och henne drabba kan ännu, ett straff,
Förfärligt, så att helvetet blott kunnat
Uttänka det, men ej en menskohjerna.
Bengt Bonde. Ett straff åt detta fromma, milda väsen?
Åt dottern af herr Gustaf — han, den bäste
Ibland de få af landets herrar, livilka
I våra leder stridt och blödt med oss?
Hexan. Det onda, hvaraf bon blir skuldlös träffad,
Tillbakafölle på dens grymma bjerta,
Som sett mitt lidande och alla andras
Och aldrig sport dervid en rörelse.
Men finnes något menskligt än deri,
Af ett oläkligt sår hans hjerta skulle
Dock blöda, om det visste, huru nära
Matildas ofärd rörer äfven det.
Bengt Bonde. Du talar gåtor. Ej jag fatta kan.
Hur Flemings barm kan träffas af de öden,
Som blott fullfölja, hvad lian sjelf begynt:
De lidanden, hvaraf Matilda hemsökts.
Hexan. Min gåtas lösning känner blott en Ende;
Men jordens tungomål Han talar ej.
Två kände den på jorden äfven förr,
Dock dessas röst förstummats re’n för alltid.
Bengt Bonde. Tung trycker väl din gåtas hemlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
