Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof. Frid! Frid! Kamrater — I från Weichselns stränder!
Och I, som ägen samma modersmål
Som jag! — Yår tvedrägt gäller ej blott oss,
Men drabba kan en högre sak än den,
Ett lättrördt sinne nu har gjort till vår.
Hur skall ej hvarje ovän till vår konung,
Som för oss alla är en lika fader,
Sig glädja, om han hör, att vi, som varit
De tappraste, de trognaste, de bäste,
Som upprätthållit kunga-maktens helgd,
Nu vilja rifva, hvad vi sjelfva uppbyggt,
Och spola hort med strömmen af vårt blod
Den sådd, som hittills utur detta spirat!
Utaf vår hetta bortfräts hvarje skörd,
Och nordens kalla snö långt bättre kan
De nya frön bevara, dem vi utså. —
Måhända jag har vållat denna strid,
Som blossat upp emellan oss, hvars rök
Ej lät oss se, hvad som vår frid tillhörer.
Det felet vore dubbelt oförlåtligt,
Då ålderns snö sig lägrat på den is,
Som norden breda bort omkrir.g mitt hjerta.
Men värman, hvilken lefver hos mig än,
Kan likväl verka något godt kanske.
Den manar mig att sammanfoga genast
En damm emot vår vredes vilda ström,
Uti ett vänligt handslag, hvan qväfves
Hvar gnista af den harm, som botat nyss,
Att tända vådeld i vårt eget läger.
Låt mig, Krasinsky, lägga i din hand
Min jemte bönen om förlåtelse,
Ifall dn tror, att det var jag, som felat.
Krasinsky. Lik qvinnan vek jag låter icke locka
Min hand i dens, hvars ord mig förolämpat;
Som dermed fortfar än, då han försmädligt
Om ursäkt tigger — under talesätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
