Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fall I låten dessa främlingar
I dag få rycka åt sig detta rof,
Som Di ej kännen, skola de i morgon
Bortsläpa andra, som er äro dyra.
I skolen bistå mig att henne skydda —
Mig, som er bistått stundom, när dei gällt.
En ung svensk knekt. Du tar den saken allt för hett, far Olof!
Ar det så farligt, om de herbergera
En vacker flicka, h vil ken stryker kring
Och ej ens nämna vill sitt hem, på det
Man ej må återföra henne dit,
Der hon haft ledsamt och ej trifdes väl?
En annan knekt. Lian talar rätt. Låt ej ditt gamla bjerta,
Som gerna åberopar ålderns snö,
Bortsmälta så vid första blicken af
Ett nittonårigt ögas dolda eld.
iFlere gifva sitt bifall tillkänna).
Olof. Du himlens Gud! Är detta svenska ord,
Och svenska männers tankar? — Äfven jag
Har varit ung en gång — den tiden, när
Den store Wasas dag re’n börjat sjunka;
Men ord som dessa från en ynglings läppar
Ej nådde då ett gammalt öra, äfven
Om harmens löpeld bortbrännt alla band.
Du påstår, att han talat rätt, som tycker,
Att det är blott en ringa ting, om oskuld,
Om qvinnors helgd, om en olyckligs bön
Bortkastas uti helgerånnrns klor,
Och ingen liand sig höjer till försvar. —
Du sade sanning, konuug Gustaf, som
Du alltid sade det, när i ditt afsked
Du förespådde tiders ankomst, då
Man skulle vilja gräfva dig ur grafven.
De tider kommit snarare, än du
Väl kunnat ana; de rem länge funnits.
I kämpar, fulle utaf eld och ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
