Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med skam ock nesa återvända kem,
I fall jag möttes der af kelsningen:
ttDer kommer också en kland dem, som låtit
Sin stridskror mördas utan att ett finger
Upplyfta till försvar för konom, kvilken
Dock räddat flere kland dem förr i striden”.
Svensk ar ne. Yi följa dig. Den skammen nederköje
Yår kufvud ej, att vi förrådt vår stridsbror.
Krasinsky (rusar i vild vrede emot Olof).
Mitt handslag nyss begärde du som tecken
Till vår försoning. Här det gifves dig
Långt mer uppriktigt, än i fall du fått
Det som bevis, att jag förlåta kunnat.
(Han särar konom illa).
Olof. Min sista stund är nära. När den kommit,
Min kelsning bären till min hembygd, vänner,
Och sägen åt min son, att kär jag fallit
Såsom en ärans man, med Gud försonad
Och med hvar menniska.–––––-
Bengt Bonde. I, svenske män!
Er äldste vän, den bäste bland er alla,
Här ligger sårad. Hämnd! med blodig tunga
Till eder ropa såren. Hvad har lifvet
För värde mer, än att det kan förklinga
Som eko uppå detta rop om hämnd!
Han kastar sig med „kacbapelitisk“ ifver på polackarne, men
såras af dessa. Johan Fleming störtar in, kort derpä följd af
De Vijk.
Scen IX.
De förre. Johan Fleming. De Vijk.
I vilde! Är det så I uppehållen
Den borgfrid, som I egen att bevara.
(Tumultet upphör ett ögonblick).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
