- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 10. Poetiska arbeten. Fjerde bandet /
115

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Fleming. Hvar en bör stå och falla för sig sjelf.

Mitt svärd du kallat rent; du dermed menat,

Att det ännu ej prydes af de fläckar,

Som gifva glans åt hjeltens klinga. Jag
Den rätta stunden funnit nu dertill
Och låter den ej tagas ifrån mig,

Ej ens af himlens salighet––––-och dig.

För god jag icke vara vill att kämpa
Min strid för det, jag älskar mer än lifvet.

J)e Vijk. Jag dig förstår och gillar ditt beslut,

Du vill dig gifva sjelf ditt riddarslag. —

Hur det än går, blir jag dig nära, broder!

Johan Fleming. Till hälften endast du mig än förstår.

(Pekar åt Matilda, som de Vijk ej varsnat).

Se dit, och allt skall klarna för din själ!

Han går emot Krasinsky, som med osäker blick följt
yttrin-garne af den inre förstoring, hvilken plötsligt växt i Johan Flemings
själ, och möter honom.

Hvart har ditt stora mod, som präktigt bars
Utaf de stora orden, flyktat nu,

När handling borde fylla tomma rummet,

Som de i luften lemnat efter sig?

Krasinsky. Jag ser, att goda englar klingan föra
För dig; men fresta vill, om ej ändå
Min onda demon blir dem öfvermäktig.

(Han stupar efter kort strid och fortfar med bittert hånskratt).
Du svek mig, djefvul, denna gång omsider.

Haf tack likväl, för hvad du lät mig göra
Och njuta, tills att vårt förbund blef slut!

Ditt välde vidta’r, och du skall väl öfva
Det på min själ, så som min kropp har öfvat
Sin makt på dig, förr slaf, men nu min herre. —

Hon spådde sannt, den hexan, hvilken sade,

Att blott ett svärd uti en ynglings hand,

Som vågat höja detta obefläckadt

Upp mot mig, skulle sönderrifva lätt

Det pantsar, som osynligt kring mig smiddes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/10/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free