Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärt är mig äD, så som det alltid varit,
Att höra vitnesbördet af din mening:
Rättvisan kan blott vinna deruppå.
Olof. Din Johans svärd bär fläckar utaf blod,
Men ren och skuldfri är hans själ likväl,
Så ren och molnfri såsom himlen stundom,
Fastän en blixt har drabbat derutur.
Som man ej väntat, och som frätte bort
Ett ondt, hvarpå ej solen ville lysa.
Det skulle varit svaghet, varit brott
Utaf din son, om han ej sökt förlama
Den arm, som helgerånande sig lyfte.
Jag dig förstår och länge dig förstått,
Claes Fleming, fastän hårda tiders vindkast
Omkring dig hopat töcken, som dig gjort
Oigenkännelig för mången blick.
Du tror dig böra visa för allt folk,
Att denna stränghet, som din hand har ledt,
När det har andra gällt, är än ditt sinnes,
När det ditt eget hjertblod drabba måste.
Men straffet, som du ämnar nu din son,
Har mer än sken af grymhet och knappt nog
Ett sådant ens utaf den rätt, du hägnar.
Bengt Bonde (stiger beslutsamt fram).
Ännu ett opåkalladt vitne beder
Att lägga få sin skärf i samma vågskål,
Som redan sjunker under Olofs ord.
Jag vet, att mitt har föga vigt inför
Er domstol, herre; men då detta talar
Om Johan Flemings oskuld, borde det
Dock gälla mer att fria än att fälla.
Ni sjelf vet bäst, att sällan på min lott
Det fallit att bevitna deras frihet
Från skuld, som egt att bära edra bud,
Och hvilkas vilja blott er egen utfört.
Men om jag stundom trott, att något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
